Är ni redo?
På måndag är det december och jag är så redo man kan bli. Skidorna har blivit sänt ned från Trondheim, adventsljusstaken är inhandlad och jag har fixat världens bästa julklapp till mamma. En riktigt finurlig julklapp som hon aldrig kommer kunna lista ut vad det är...
Kunskap, eller äpplet som faller från trädet
Kunskap är coolt.
Julbord och en projektor som inte får kontakt med datorn. Smått panik och dålig stämning hägrar. Jag är hovmästare för kvällen och mitt ansvar är att se till att gästerna får det de vill ha. Efter krångel och uppgivna suckar ser jag som sista utväg att kontakta den näst mest kunniga person jag vet. Tar telefonen och ringer till Sven. Med en lugn supportstämma ger han mig instruktioner och efter fem minuter sitter gästerna och skrattar åt bilder från teambuildningskursen de haft tidigare på året.
Det är så coolt att kunna så mycket. På ett par minuter kunna lösa något som vi femtio andra inte klarade av.
Och vem som är den mest kunniga person jag vet? Hans pappa.
Julbord och en projektor som inte får kontakt med datorn. Smått panik och dålig stämning hägrar. Jag är hovmästare för kvällen och mitt ansvar är att se till att gästerna får det de vill ha. Efter krångel och uppgivna suckar ser jag som sista utväg att kontakta den näst mest kunniga person jag vet. Tar telefonen och ringer till Sven. Med en lugn supportstämma ger han mig instruktioner och efter fem minuter sitter gästerna och skrattar åt bilder från teambuildningskursen de haft tidigare på året.
Det är så coolt att kunna så mycket. På ett par minuter kunna lösa något som vi femtio andra inte klarade av.
Och vem som är den mest kunniga person jag vet? Hans pappa.
Examen i marknadsföring avslutad!
Sitter här, med alla obligatoriska post-examensymtom du kan ha; värkande pekfinger, suddig blick och bubblande mage, och ska påbörja mikroläsningen. Det blir kul. Inget kan stoppa mig nuuuu!
Oljud
Drömde så konstigt inatt. I drömmarna hade jag stora problem med några ventilationsrör i taket som aldrig slutade brumma. Försökte lokalisera ljudet men det var stört omöjligt. Drog fram stolar, ställde mig på en bänk och lade handen emot rören för att genom vibration få reda på vilket rör som störde mig så. Men ingenting hjälpte och jag var verkligen uppgiven. Så uppgiven att jag vaknade till, och först då märker jag att fem centimeter från mitt öra ligger en snarkande norrman. Ett störande ventilationsrör eller hur!?
Lisolette
Dagens skrattfest.
Och jag behöver väl knappast berätta vem av fruarna jag blev i det här testet.
Om en månad
De tre vise männen kom med pepparkakste, kaffe och tomteglögg...
Eller hur var det nu igen?
Mynta
Min syster var i Berlin och drack mynta-te. Därför står det nu på bordet, mitt bland alla marknadsföringsanteckningar, en rykande kopp hett vatten innehållandes en tesked socker och några myntablad. Det berlin gör gör också jag.
Rekommenderas, speciellt om du är en lika stor berlinfantast som jag.
Rekommenderas, speciellt om du är en lika stor berlinfantast som jag.
Kosmos är åter
Maja, jag betalade för din Daim idag. Tretton kronor i myntinkastet, ingen choklad och alla godisautomater världen över jublar.
Uppdelat eller samlat?
Jag läser men det är lite okoncentrerat just nu. Tror det var den sena lunchen jag precis åt. Blir lätt trött efter matintag.
Riktigt högtrycksväder ute iallafall. Kritvit snö och sol som retas med att stråla rakt i ögonen samtidigt som jag vänder blad i kapitlet om prissättning. Men jag ska inte klaga. Det är skönt att vara jobbledig och ha en hel helg med fokusering på skolan.
Här i skolan är det rätt många examensnervösa folk. Tjuvlyssnade precis på en konversation om viktuppgång som ledde till en rejäl utskällning. En utskällning som säkert kom av stress. Kan inte låta bli att fundera på vilket system som är bäst. Det svenska där man läser en kurs åt gången och tentar av på vägen? Eller det norska där man läser alla kurser samtidigt och har alla examen koncentrerade till slutet av terminen? Om man fick välja, vad hade ni valt?
Upp vill säga
Det kom inget svar. Två veckor gick och inget svar. Jag mailade igen och fick beskedet att ställningen var tillsatt. Lite läpphäng och visan "nya chanser kommer" upprepades gång på gång i mitt huvud.
Så fick jag ett telefonsamtal igår. Intervju idag. Läpparna hänger inte längre. Upplärningen börjar om två veckor. Jag ska byta hotell och byta avdelning. Äntligen ett steg i rätt riktning.
Så fick jag ett telefonsamtal igår. Intervju idag. Läpparna hänger inte längre. Upplärningen börjar om två veckor. Jag ska byta hotell och byta avdelning. Äntligen ett steg i rätt riktning.
Snöpromenad
Sven som fotat, visst ser det magiskt ut!?
I det mörkgula huset som skymtar i bakgrunden bloggar jag just nu.
Lokalradio för alltid
När jag kör bil lyssnar jag alltid på Radio1. Det är något speciellt med mig och lokala medier. Jag bara älskar det. Har troligen ett stort behov av att känna samhörighet.
Köper jag tidning här i Stavanger blir det Stavanger Aftenblad och när jag är hemma i Sverige på besök lusläser jag alla UT som ligger i pappersinsamling. Lokalteve är superspännande, här finns det till och med två lokalkanaler att zappa mellan. Och Radio1 då, jag kan inte tänka mig att lyssna på någon annan kanal i bilen, speciellt inte när de spelar Timbuktu på morgonkvisten då jag är på väg till en misslyckad examen. Därför stöttar jag givetvis Radio1 här.
Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli
det kommer fixa sig till slut
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur
och flera mil ifrån, det ordnar sig...
Vi verkar överleva
Klockan är tio och jag sitter på ett ställe jag inte borde sitta på. Klockan nio till klockan fjorton pågår nämligen min första examen för den här terminen. Jag har gjort något som jag inte brukar göra. Aldrig gjort. Jag har kastat in handduken, misslyckats, varit sämst, kalla det vad du vill. Hade svårt att sova igår för att jag visste att jag skulle till skolan idag och misslyckas.
På grund av nattens oroligheter fixade jag iordning mig lite extra imorse. Smink, sprayad snyggknut och den nya fina röda sjalen. Bara för att kunna misslyckas med stil liksom.
Väl i skolan satt jag den obligatoriska halvtimmen, skrev på min finaste norska: Jeg trekker meg fra eksamen (vill ju inte lägga skam över mitt hemland och skriva på svenska), reste mig upp, lämnade examenslokalen och kände... ingenting. Världen gick inte under bara för att jag misslyckades på en examen. Allt verkar vara som vanligt, till och med jag.
På grund av nattens oroligheter fixade jag iordning mig lite extra imorse. Smink, sprayad snyggknut och den nya fina röda sjalen. Bara för att kunna misslyckas med stil liksom.
Väl i skolan satt jag den obligatoriska halvtimmen, skrev på min finaste norska: Jeg trekker meg fra eksamen (vill ju inte lägga skam över mitt hemland och skriva på svenska), reste mig upp, lämnade examenslokalen och kände... ingenting. Världen gick inte under bara för att jag misslyckades på en examen. Allt verkar vara som vanligt, till och med jag.
Är det en vanlig dag?
Paris, november 2006
Fastklistrat
För några dagar sedan skrev bloggkommentatorerna detta inlägget om hur det känns när man hittar en blogg som fångar ens intresse. De skriver om vilka faser de går igenom med en ny blogg. Allt stämmer mycket bra överens med hur även jag hanterar upptäckten av en ny blogg. Först råkar jag hamna på en blogg upprepade gånger, läser och fascineras, men det tar alltid några dagar innan jag lägger till den på min blogglista. Väl på blogglistan är jag tvungen att läsa alla inlägg från bloggens start och sedan går det en viss tid till jag inte längre orkar klicka in på bloggen och därför lägger länken i papperskorgen.
Ser jag på min blogglista nu har jag bloggar i alla faser. Så sent som i lördags blev jag fast i Jos blogg och läste hela arkivet. Hur länge jo-bloggen kommer stanna på min blogglista är osäkert eftersom uppdateringen är spretig, men just nu har jag huvudet fyllt med Grekland och drömmer om att starta ett hotell på en av öarna.
Det blir lätt så, läser man ett helt arkiv, en uppsummering av några år i en persons liv blir man helt uppslukad. Ungefär som när man sträckläser en kan-inte-lägga-ifrån-mig-bok eller ser en hel säsong av en serie på några dagar. Helt plötsligt börjar man tänka på denna blogg, bok eller film mitt i vardagslivet och kan inte sluta. Någon som håller med? Har ni haft samma känsla med någon blogg, bok eller tv-serie?
Ser jag på min blogglista nu har jag bloggar i alla faser. Så sent som i lördags blev jag fast i Jos blogg och läste hela arkivet. Hur länge jo-bloggen kommer stanna på min blogglista är osäkert eftersom uppdateringen är spretig, men just nu har jag huvudet fyllt med Grekland och drömmer om att starta ett hotell på en av öarna.
Det blir lätt så, läser man ett helt arkiv, en uppsummering av några år i en persons liv blir man helt uppslukad. Ungefär som när man sträckläser en kan-inte-lägga-ifrån-mig-bok eller ser en hel säsong av en serie på några dagar. Helt plötsligt börjar man tänka på denna blogg, bok eller film mitt i vardagslivet och kan inte sluta. Någon som håller med? Har ni haft samma känsla med någon blogg, bok eller tv-serie?
Väderskiftningar
Känner mig som stavangervädret just nu. Helt plötsligt, utan minsta förvarning, blossar det upp till storm. Helt obesinnat öppnar sig himlen med dunder och brak. Blixtar och dovmullrande åskljud om vartannat. Iskalla spydigheter vräker ned och piskar alla rakt i ansiktet.
När stormen lagt sig, blir det kallt, så kallt att man behöver mössa för att inte frysa till is av den kalla stämningen. Kallt är det länge och det går säkert uppe emot ett dygn innan solen tittar fram och då utan hämningar. Himlen är fläckfri och solens strålar tävlar om vem som kan värma upp den kalla atmosfären bäst. Värme och ljus om vartannat. Så intensivt att det bränns vid. Det brända osar täckmantel. Lögn helt enkelt, för alla förstår ju att det inte helt utan vidare kan bli medelhavsvärme så här långt norrut i mitten av november.
När stormen lagt sig, blir det kallt, så kallt att man behöver mössa för att inte frysa till is av den kalla stämningen. Kallt är det länge och det går säkert uppe emot ett dygn innan solen tittar fram och då utan hämningar. Himlen är fläckfri och solens strålar tävlar om vem som kan värma upp den kalla atmosfären bäst. Värme och ljus om vartannat. Så intensivt att det bränns vid. Det brända osar täckmantel. Lögn helt enkelt, för alla förstår ju att det inte helt utan vidare kan bli medelhavsvärme så här långt norrut i mitten av november.
Slitage
Hemkommen från helgens andra julebord. Ett rätt trist ett faktiskt. Det var liksom ingen fart i folket, en del blev rätt fulla men bara tröttfulla och slitna.
Några andra som har blivit väldigt slitna är mina jobbskor. Upptäckte det efter ett par timmar och har därför jobbat största delen av kvällen i mina svarta kängor. Behöver väl kanppast nämna att det blev rätt varmt. Jag sliter skor så himla fort. Detta par var mitt tredje sedan jag började på hotellet för nästan exakt ett år sedan. Hur är det möjligt?
Några andra som har blivit väldigt slitna är mina jobbskor. Upptäckte det efter ett par timmar och har därför jobbat största delen av kvällen i mina svarta kängor. Behöver väl kanppast nämna att det blev rätt varmt. Jag sliter skor så himla fort. Detta par var mitt tredje sedan jag började på hotellet för nästan exakt ett år sedan. Hur är det möjligt?
Mina två månader gamla jobbskor.
Sen kväll med Loll
Bara att inse, jag är en workoholic. Får värsta kicken av långa rushiga arbetsdagar. Och så är det så skönt att komma hem, dra av sig slipsen (hehe, var tvungen!), ta en kall dusch och lägga benen högt. Då känner jag mig nämligen så himla nöjd med mig själv. Värd att njuta liksom.
Morgonstund har romrussin i mun
Ja faktiskt. Nyhetsälskare som jag är kunde jag inte låta bli att köpa Tines lilla julserie med yoghurt, portionsförpackningar med fyra olika smaker: glögg, fikon, ingefära och romrussin. Packade ner romrussinvarianten och lite müsli för att ta med till skolan och äta frukost här. Gott men lite sött och efterrättsliknande men vad tusan, det är ju fredag.
Förutom frukost åkte även den svarta slipsen ned i skolväskan. Ikväll blir det nämligen årets första julbord. Min hand gör fortfarande ont och jag får ju absolut inte anstränga den så idag ska jag tydligen vara en traditionell hovmästare. Dirigera jobb åt höger och vänster, och inte lyfta en tallrik. Något jag är väldigt bra på... nej, inte direkt (jag gör ju allt bäst själv!). Men jag har informerat chefen om läget och tror hon att det funkar så gör det säkert det. Jag orkar inte oroa mig, har viktigare saker att tänka och fokusera på.
Förutom frukost åkte även den svarta slipsen ned i skolväskan. Ikväll blir det nämligen årets första julbord. Min hand gör fortfarande ont och jag får ju absolut inte anstränga den så idag ska jag tydligen vara en traditionell hovmästare. Dirigera jobb åt höger och vänster, och inte lyfta en tallrik. Något jag är väldigt bra på... nej, inte direkt (jag gör ju allt bäst själv!). Men jag har informerat chefen om läget och tror hon att det funkar så gör det säkert det. Jag orkar inte oroa mig, har viktigare saker att tänka och fokusera på.
Bra tajming
En rätt så härlig känsla infinner sig då man på morgonkvisten i bilen på väg till skolan ser att bensinpriset stigit med över kronan och man själv sitter i en fulltankad bil. Små saker kan ge en perfekt start på dagen.
När någon tycker om en
Jag är så glad för att det finns så fina människor som gillar mig. Helt otroligt. Lyfter vilken skitdag som helst. Fick brev på posten (i tyg!) av syster med massa små övrisar. Väger upp det faktum att hon har åkt till Berlin utan mig.
Och till kvällsmat fick jag risgrynsgröt och julebrus. Slutet gott allting gott.
Och till kvällsmat fick jag risgrynsgröt och julebrus. Slutet gott allting gott.
Allting kan gå itu
"Du borde gå till läkaren med den där" har jag hört från alla jag mött sedan i lördags då min hand blev offer för min klantighet. Ja ja, har jag tänkt, till läkaren för en svullen hand, är inte det lite för hypokondriskt. Men eftersom svullnaden inte gav med sig bokade jag tid hos fastläkaren idag klockan kvart i tre. Kvart i sju, fyra timmar senare, kom jag vrålhungrig hem.
Ett ben i handen är tydligen brutet. Jag trodde att det skulle göra mycket ondare än såhär att bryta ett ben men antar att det är skillnad på vilket ben det är som bryts.
Min eftermiddag har alltså bestått av väntrum, doktorer och röntgen. Premiärröntgen faktiskt, har aldrig gjort det tidigare och hade ju hoppas på en sådan där tunnel att åka genom (som på Greys ni vet) men antar att det funkade lika bra att sitta på en stol och ha röntgenapparaten riktad mot bordet där min hand låg. Premiärröntgen och premiär för att bryta ett ben men tyvärr inte något premiärgips. Det gick bra utan om jag bara är snäll mot handen i cirka två veckor framöver. (Inget uppskov på examen för min del alltså).
Så typiskt mig, jag kan aldrig göra något ordentligt. När jag väl bryter ett ben så blir det ett litet fjuttigt ben i handen som inte ens behöver gipsas.
Ett ben i handen är tydligen brutet. Jag trodde att det skulle göra mycket ondare än såhär att bryta ett ben men antar att det är skillnad på vilket ben det är som bryts.
Min eftermiddag har alltså bestått av väntrum, doktorer och röntgen. Premiärröntgen faktiskt, har aldrig gjort det tidigare och hade ju hoppas på en sådan där tunnel att åka genom (som på Greys ni vet) men antar att det funkade lika bra att sitta på en stol och ha röntgenapparaten riktad mot bordet där min hand låg. Premiärröntgen och premiär för att bryta ett ben men tyvärr inte något premiärgips. Det gick bra utan om jag bara är snäll mot handen i cirka två veckor framöver. (Inget uppskov på examen för min del alltså).
Så typiskt mig, jag kan aldrig göra något ordentligt. När jag väl bryter ett ben så blir det ett litet fjuttigt ben i handen som inte ens behöver gipsas.
En svart kaffe tack
Idag är en sådan där dag. Igen. En dag när man allra helst vill ligga kvar i sängen istället för att byta däck på bilen. En dag då den uppsvullna handen blivit ännu mer svullen och en dag då man blir grymt irriterad över att kassörskan slagit in wienerbrödet som en sjokotvist för tolv och nittio när det egentligen var ett pecanwienerbröd för fem och nittio. En dag då jobbet lockar lika mycket som en tur till källaren.
En sådan dag alltså. Som ändå måste rulla på. Däcken måste bytas, handen måste få tid att läka, det blir dyrare att åka tillbaka till affären och kräva sju kronor tillbaka än att inte göra det och jobb är jobb. Till jobbet går man. Och så säger de att man styr över sitt eget liv. Kortsiktigt, knappast. Långsiktigt, kanske men jag är tveksam.
Nej en sådan här dag känner jag mig mest som en skvätt kallt kaffe kvar i koppen. Oanvändbar, och med ett öde utslängt i slasken.
Om det inte vore en sådan dag hade jag säkerligen gjort chokladbollar av det kalla kaffet, eller blandat det med en varmare variant och gjort det drickbart.
En sådan dag alltså. Som ändå måste rulla på. Däcken måste bytas, handen måste få tid att läka, det blir dyrare att åka tillbaka till affären och kräva sju kronor tillbaka än att inte göra det och jobb är jobb. Till jobbet går man. Och så säger de att man styr över sitt eget liv. Kortsiktigt, knappast. Långsiktigt, kanske men jag är tveksam.
Nej en sådan här dag känner jag mig mest som en skvätt kallt kaffe kvar i koppen. Oanvändbar, och med ett öde utslängt i slasken.
Om det inte vore en sådan dag hade jag säkerligen gjort chokladbollar av det kalla kaffet, eller blandat det med en varmare variant och gjort det drickbart.
Helgø Matsenter
Har ju tidigare skrivit om det dåliga matutbudet i affärerna här i Norge men jag känner att jag måste förtydliga mig lite. Matutbudet är faktiskt rätt bra i vissa affärer, spännande import som jag aldrig tidigare sett och bra valmöjligheter (med undantag för yoghurten, verkar vara monopol i yoghurtmarknaden Norge). Dock är alla spännande importer dyra. Så dyra att jag knappt vågar andas då jag går förbi dem. Därför blir givetvis mitt val av affär, de som har lite mer rimliga priser och därmed också mycket sämre mat. Svårt att hålla andan genom en hel butik liksom.
I fredags vågade jag mig trots allt in i en av de exklusiva mataffärerna. Det stod öl på handlingslistan men före ölhyllan tog jag en promenad bland alla andra hyllor. Av extas svävade jag några centimeter över golvet och vid müslihyllan kändes det som jag var i en sagovärld. Hittade de finaste müslipaketen. Det blev inget köp, priset för ett paket låg runt femtiolappen, men om jag någon dag får extra mycket dricks på jobbet åker jag raka vägen till Helgø och köper müsli.
Fina müslipaket!
Livet börjar efter sextio?
Svens mamma fyllde sextio för några dagar sedan och blev firad av Svens pappa med en långhelg i Prag. Det är så romantiskt och jag ser otroligt mycket fram emot min sextioårsdag. För med sådana romantiska gener kan det väl inte gå fel?
Här hemma har dagen gått i håglöshetens tecken. Skadat mitt lillfinger har jag också gjort. Handen är svullen och handflatan har blivit märkt med ett femkronastort blåmärke. Trodde inte ens att man kunde få ett blåmärke i handflatan. Jag och min hand ska iallafall åka och jobba söndagsbuffé imorgon från klockan elva till nitton. Något jag inte ser fram emot. Förra söndagen var en mardröm och det kan mycket väl upprepa sig imorgon. Och en mardröm blir inte bättre med en skadad hand.
Ska dra mig ur negativa-klubben och istället drömma om min sextioårsdag, eller vänta nu, tjugofem lurar ju runt hörnet. Måste höra vad svärmor fick i tjugofemårspresent.
Här hemma har dagen gått i håglöshetens tecken. Skadat mitt lillfinger har jag också gjort. Handen är svullen och handflatan har blivit märkt med ett femkronastort blåmärke. Trodde inte ens att man kunde få ett blåmärke i handflatan. Jag och min hand ska iallafall åka och jobba söndagsbuffé imorgon från klockan elva till nitton. Något jag inte ser fram emot. Förra söndagen var en mardröm och det kan mycket väl upprepa sig imorgon. Och en mardröm blir inte bättre med en skadad hand.
Ska dra mig ur negativa-klubben och istället drömma om min sextioårsdag, eller vänta nu, tjugofem lurar ju runt hörnet. Måste höra vad svärmor fick i tjugofemårspresent.
Mobilove
Nu är det nörderi på hög nivå igen. På vardagsrumsbordet ligger nämligen en liten sådan där... ja, sådan här. Nu slipper folk himla med ögonen då jag upplyser om min mobillöshet. Grattis det moderna samhället, ni har ännu en gång segrat.
Tänkte skicka ut mail till alla vars telefonnummer jag behöver så fort mitt abonnemang börjar verka. Inom tjugofyra timmar stod det i avtalet, så inom arton timmar är jag silverqueen. Silverbil och silverMObil, det ni!
Tänkte skicka ut mail till alla vars telefonnummer jag behöver så fort mitt abonnemang börjar verka. Inom tjugofyra timmar stod det i avtalet, så inom arton timmar är jag silverqueen. Silverbil och silverMObil, det ni!
Mina dagar är lite upptagna
Favoritplatsen
Rapport från biblioteket
Plugg hela långa dagen och det går framåt, men i små små små ministeg. Fjorton dagar kvar...
Nu ska jag äta komler i kantinen på lärarbygget. Komler är supergott, sådär klassiskt utan en massa konstiga kryddor, precis som jag gillar det. Är lite känslig mot alltför smakrik mat.
Efter mat blir det jobb. Schizofrenidagarna 2008 pågår just nu. Det kan med andra ord bli en mycket speciell kväll, i dubbel bemärkelse.
Nu ska jag äta komler i kantinen på lärarbygget. Komler är supergott, sådär klassiskt utan en massa konstiga kryddor, precis som jag gillar det. Är lite känslig mot alltför smakrik mat.
Efter mat blir det jobb. Schizofrenidagarna 2008 pågår just nu. Det kan med andra ord bli en mycket speciell kväll, i dubbel bemärkelse.
En kväll á la nittiotal
Så var det ju det där med mobiltelefon. Har varit mobillös i två månader cirka men nu är det på tiden att återigen göra mig tillgänglig för världen. Dessa två månaderna har jag njutit, sådär lite förbjudet i smyg eftersom de flesta tappar hakan rätt ned i asfalten då jag nämner något om mitt liv utan en ständigt strålande följeslagare.
Den sista veckan har jag känt att saknaden efter samtal med de långt härifrån blivit större och att mitt "snobberi" med att inte alltid vara direkt kontaktbar inte uppskattas av omgivningen. Faktorerna multiplicerades ihop och jag produkterade ned till stan för att undersöka mobilmarknaden. Eftersom jag glömde ett papper med mitt norska personnummer hemma blev det inget mobilköp för dagen men nu har jag iallafall bestämt vilken mobil som ska bli min.
Det var ett sådant där riktigt härligt på-gränsen-till-vinter-väder ute så det blev en promenad runt hela stan. Kollade i skyltfönster och letade efter en mongolisk restaurang som aldrig hittades, innan det blev lyxig middag på kinarestaurang och en öl på Stavangers bästa ölställe Cardinal. Fick visa legitimation vid ölköpet och nittiotals-stämningen blev total.
Här hemma, till ett amerikaniserat tevebrus, har mailboxen fortfarande inte blivit fylld och mina förhoppningar börjar därför långsamt tömmas på just hopp. Men vi får se. Och för att förtydliga: ett litet steg för dig kan vara ett jättekliv för mig. Inga stordåd med andra ord, men för att öka chansen (hur det nu kan gå ihop) låter jag munnen tiga. Än så länge.
Såhär ser det ut när en sjuttonårig flicka dricker öl på Cardinal
Den sista veckan har jag känt att saknaden efter samtal med de långt härifrån blivit större och att mitt "snobberi" med att inte alltid vara direkt kontaktbar inte uppskattas av omgivningen. Faktorerna multiplicerades ihop och jag produkterade ned till stan för att undersöka mobilmarknaden. Eftersom jag glömde ett papper med mitt norska personnummer hemma blev det inget mobilköp för dagen men nu har jag iallafall bestämt vilken mobil som ska bli min.
Det var ett sådant där riktigt härligt på-gränsen-till-vinter-väder ute så det blev en promenad runt hela stan. Kollade i skyltfönster och letade efter en mongolisk restaurang som aldrig hittades, innan det blev lyxig middag på kinarestaurang och en öl på Stavangers bästa ölställe Cardinal. Fick visa legitimation vid ölköpet och nittiotals-stämningen blev total.
Här hemma, till ett amerikaniserat tevebrus, har mailboxen fortfarande inte blivit fylld och mina förhoppningar börjar därför långsamt tömmas på just hopp. Men vi får se. Och för att förtydliga: ett litet steg för dig kan vara ett jättekliv för mig. Inga stordåd med andra ord, men för att öka chansen (hur det nu kan gå ihop) låter jag munnen tiga. Än så länge.
Såhär ser det ut när en sjuttonårig flicka dricker öl på Cardinal
Demotiverad
Tisdagar betyder tisdagskantine som betyder våffla men trots tiofikat gäspar jag mig genom finansen. Jag försöker verkligen men det är så svårt. Svårighetsgraden kombinerat med en föreläsare som uppmuntrar oss genom att säga att cirka åttio procent misslyckas på examen gör att motivation är svår att hålla uppe, trots vilja och trots våffla.
Sedan vill mina tankar hela tiden vandra vidare till min inbox på mailen. Har det kommit svar tro?
Sedan vill mina tankar hela tiden vandra vidare till min inbox på mailen. Har det kommit svar tro?
Jag gillar stora vita kuvert
Fick ett paket på posten idag. Från mamma. Med två presenter i. Jag öppnar fort den ena och hittar Sex and the City-filmen. Jaa! Min samling har blivit fullbordad, nu har jag både skobox plus film. Ska riva upp den andra presenten men hejdar mig då jag ser en gul post-it på presenten. Läser och kan inte tro mina ögon: "Namnsdagspresent få öppnas 19 november (tortyr eller hur!)"
Ja mamma, det är verkligen tortyr. Men allra mest superkul. Har ställt paketet i köksfönstret som en liten retsticka att se vid frukost varje morgon. Och dagen jag får öppna presenten är dagen före första examen. (Ja ni har rätt, examensångest har återigen gjort intrång i mitt liv.)
Ja mamma, det är verkligen tortyr. Men allra mest superkul. Har ställt paketet i köksfönstret som en liten retsticka att se vid frukost varje morgon. Och dagen jag får öppna presenten är dagen före första examen. (Ja ni har rätt, examensångest har återigen gjort intrång i mitt liv.)
Signaturmelodin till mitt liv
Fast byt ut jobba och knoga mot plugga...
Tillfälligt avbrott
Har ägnat min förmiddag åt filmtittandet. Sex and the City-filmtittande rättare sagt. Men den är så lång och nu måste jag åka till jobbet utan att få med mig slutet. Det är ju inte så att det är första gången jag ser den men ändå lite surt. Och jag är sen. Stress iväg.
