Från andra till första till ingenting

Jaha. Varför är ting alltid för bra för att vara sanna? Lägenhetsjakt, visningar, flyttkartonger, osäkerhet och så vidare. Jag orkar inte mer. Jag är så otroligt trött på att byta hem, flytta från en sunkig lägenhet till en annan, betala flyttlass, packa och städa rent.

Ja, som ni kanske förstår blev det inte som avtalat. Huset ska säljas och vi är trötta och gamla. För gamla för det här. Igen.

Dysterhet. Huset sörjer oss.


Ännu mera söndag

 

Gissa vem i detta hushåll som har hyrt filmer idag.




Söndagsfika

Lediga söndagar har jag relativt få av men det hindrar inte mig från att känna vad-ska-vi-hitta-på-idag-känslan de söndagar som jag faktiskt är ledig. Här i Norge är all shopping, både mat och annat, uteslutet eftersom det är lag på att affärer över en viss kvadratmater måste hållas stängt (med undantag för trådgårdsaffärer av någon konstig anledning).

Idag är det söndag, en ledig sådan men jag har sluppit idétorka. Igår bakade jag nämligen en enorm mängd kakor och vad passar bättre då än en söndag fylld med kakmumsande?

Ians sockerkransar, mintchokladtryffel, nötklickar och chokladkolakakor.

Sockerkransarna tog en evighet att göra och de blev inte speciellt goda men jäkligt snygga, eller hur?

 

 


Vi flyttar...

...men utan att byta adress.

 

En trappa ned blir om ett par veckor vår nya bostad. Blir lite trist att lämna andra våning eftersom vi trivs strålande men ack så skönt det blir till vintern. Då slipper vi strömräkningar över tusenlappen ty den nya bostaden har värmepump. Inte heller blir det några soneparkeringsutgifter ty den nya bostaden har egen parkering. Andra positiva ting flytten bringar är skatteavdrag, trädgård och uteplats. Men framförallt så slipper vi kö till toaletten efter morgonkaffet ty den nya bostaden har två dass. Jippie!

 

Från andra till första parkett.

 


Man slänger liksom inte choklad

Har ett par timmar mellan föreläsning och jobb idag så nu sitter jag vid köksbordet med lite kaffe och gårdagens chokladköp. Smakade på kola/valnöt igår och idag blev det en bit hallon/yoghurt. Ingen höjdare någon av dem faktiskt. Den med kola och valnöt var lite för söt och  hallonvarianten rätt tråkig, bär och choklad är inte min favoritkombination. Men kanske borde ta en bit av den söta med karamell till starkt kaffe och omvärdera betyget? Ja så får det bli, tillsammans med lite finansregnskap blir det nog en riktigt bra blandning. 

 

 

Nyhet i Sverige också? 

 


Melkedrøm

Nej nu får det vara nog. Det blev ett kort jobbpass efter skolan idag. Skulle "hjälpa till" på det gamla hotellet men det var tydligen inte så mycket att göra som förutspått.  Efter två och en halv timme kunde jag gå hem, och här har jag suttit sedan dess och inte kunnat sluta fundera över hur de nya chokladkakorna från Freia (Norges motsvarighet till Marabou) smakar.

Det blir visst en kvällspromenad.


Hösten börjar imorgon

Spontanöl och spontansushi har precis avverkats på Kaptein Langes gate. På en måndag! Och inte vilken måndag som helst, utan måndagen innan jag påbörjar sista året på min bachelor. I morgon, klockan kvart över åtta, drar det alltså igång igen och det kommer kännas så konstigt att efter två månader med konstant jobb helt plötsligt bara jobba femtio procent igen. Jag kommer sakna den här fullständiga (ja ja, nästan iallafall) kontrollen som jag har nu. Kan nästan rabbla hela ankomstlistor för en vecka framåt och alla fakturaadresser sitter som berg i huvudet. Längtar så tills skolan är fixad och jag bara jobbar.

Trots allt ska det bli okej med skolstart nu. Har bytt batterier i miniräknaren och köpt hem havregryn. Jag menar ingen skolstartsfrukost utan havregrynsgröt. Med äpplemos.


Slag under bältet

Pensionärer är oftast mina favoritgäster på jobbet. De berättar hur Stavanger såg ut före oljans tid. Två uteställen och en unken fisklukt över hela staden. Fisklukten kommer då och då fortfarande på besök, men det är betydligt fler än två uteställen. Uteställen som är fulla varje dag i veckan tack vare norska och internationella affärsresande samt en hop studenter såklart.

En annan pensionärhistoria som jag fick berättat för mig handlade om norrmannen som växt upp i USA då hans pappa emigrerat dit som femtonåring. Pappan hade berättat om hur det såg ut på gården där han växte upp och när sonen (som nu var en bra bit över åttio) bestämde sig för att flytta till Norge ville han göra ett besök på gården där hans rötter fanns. Han fick leta ett bra tag innan han hittade gården - i Dalsland! De norska rötterna blev plötsligt svenska.

Men så finns det pensionärer, en minoritet tack och lov, som inte är fullt så varma och historieberättande. Som hävdar att de fått fel växel tillbaka och ser på mig, skakar på huvudet och säger upprepande gånger: "Så gör vi inte i Norge". 

Texas instruments

På tisdag kör det igång igen. Jag har svettats sedan starten av augusti då jag förstod att skolstartmånaden stod innanför porten. Jag vill inte jag vill inte,  var det enda jag kunde tänka, men så tog jag en terapeutisk biltur förbi campus, tittade kärleksfullt mot skolan när jag körde förbi och slängde iväg några slängkyssar. Kärleken trotsar allt liksom och det verkar som om det var en vinnande metod. Helt plötsligt har jag inte bara fixat en ny kalender utan också registrerat mig på studentweb, betalat in terminsavgiften, godkänt utbildningsplanen samt tagit det stora beslutet om vilka kurser som ska läsas sista terminen innan bachelor-skrivandet sätter igång. Ett beslut jag inte riktigt förstår. Hösten skal nämligen spenderas på föreläsningar som handlar om finansregnskap, näringsekonomi samt finansiering och investering.

Jippie. Det ser ut som det blir en höst i miniräknarens sällskap. Kanske jag får ett miniräknar-pekfinger, sådär som man kan få sms-tumme ni vet. Något att skryta med?


Sommaren är på väg mot sitt slut



Och Rimi har inte helt lyckats att förutspå sommarvädret.
Nu ska marinaden ut.


Att fånga en fjäril, vissa vet hur man gör

Stavanger har bjudit på sol idag men jag har tillbringat dagen inomhus, på jobb och hemma i soffan. Vissa dagar blir det bara så. På tal om jobb så är jag rädd att den där första förälskelsen har släppt. Det känns fortfarande bra, jag kommer stanna studietiden ut och jag lär mig fortfarande nya saker, men den där lyckorus-känslan jag har haft sedan jag börjat har svalnat. Jobbet är inte så otroligt längre. Jag har lärt mig rutinerna, och känner att jag inte ger lika mycket av mig själv som jag brukar. Och är det något jag får rysningar av så är det det, att jag inte levererar mitt bästa. Halvdant är fult.

Jag vet att detta är en naturlig process, hade bara räknat med att förälskelsen skulle vara några månader längre.

Jag deppar dock inte över mindre bultande jobbhjärtan. Jag har viktigare tankar att tänka, viktiga saker som mitt hjärta slår för. Jag ska nämligen, den första maj tvåtusentio, vara brudtärna till min allra bästaste vän Caroline. Helt fantastiskt och min hjärna jobbar på högvarv. Det är stort ansvar, och jag lovar dig Caroline, som brudtärna ska jag inte göra något halvdant.