Borde börjat i fredags, borde iallafall gjort det igår eller åtminstone idag men så sitter jag här och det har redan blivit imorgon. Kanske ska försöka iallafall?

Äntligen. Gött. Och en liten smula skrämmande.

Jag saknar er ibland.

Så var det söndagen före utmaningens grande finale. På onsdag sker det stora kvinnodomsprovet. Får se om jag klarar mig.

Träning vecka 43

Onsdag: 9,26 km

Söndag: 8,88 km

Totalt: 18,14

Snitt per vecka: 15,75

Kom plötsligt på att jag har rätt så mycket att göra, och att jag är otroligt trött på studentlivet men ändå vill inte tanken på en master lämna mitt huvud. Ska jag?

Fortfarande ofrivilligt intenetlös och jag fullkomligt hatar det. Antar att vi kommer få internet samtidigt som vi får soffa, vilket är beräknat till den elfte november. Ett liv utan varken soffa eller internet är inget liv - för den slöe.

 

Träning vecka 42
Måndag 6,57
Tisdag 6,45
Torsdag 9,39 
Söndag 4,0

Totalt: 26,41
Snitt: 15,28

 

Träning vecka 41

Onsdag: 4,3 km

Totalt: 4,3 km

Snitt per vecka: 12,49 km

 

Och här skulle jag kunna skylla på flytt, klorinrengöring och släktbesök i dagarna fem men jag nöjer mig med att skämmas litegranna och satsa på extra träning de kommande två veckorna.

 

 

Tror den börjar komma nu, träningslusten. Körde förbi Mosvatnet (min standardlöprunda) tidigare i veckan och fick ett litet sug i magen. Var nästan på väg att backa bilen för att se om suget verkligen var på riktigt men bilarna bakom tyckte nog inte att det var någon bra idé.

 

Nästa vecka ska jag köra helt enligt Majas order: ett långpass, ett kortpass och en fartlek. Jag är taggad!

 

Träning vecka 40

Onsdag: 6,06 km

Fredag: 5,01 km

Söndag: 5,67 km

Totalt: 16,74 km

Snitt per vecka: 15,22 km

 

I flyttider kan man tro att träning försummas men nej. Jag håller mitt löfte och träningen har varit en välbehövlig liten paus från tråkpackandet.

 

Träning vecka 39
Tisdag: 4,33 km
Fredag: 7,04 km
Söndag: 5,38 km
Totalt: 16,75 km
Snitt per vecka: 14,465 km

 

Nu blir det till att köra bil med släp. Ojojoj.

Har varit stressad i kroppen och snurrig i skallen den senaste veckan utan att jag förstått varför. Istället för att somna snabbt som jag alltid gör (var som helst, när som helst) har jag legat vaken med stressade tankar över allt som ska hinnas med innan året år slut. Har tyckt att det har varit extremt tidigt att få examenångest redan i september och försökt skärpa mig. Utan att lyckats.

Så idag, blir det ännu värre, kulminerar som man så fint säger och jag förstår varför. Boven i dramat börjar ikväll klockan tjugotvåtrettio och varar fram till sju imorgon bitti. Jag ska ha nattvakt. Ibland blir jag lite trött på att jag alltid ska säga ja till allt.

Ska dock inte ta ut nederlaget på förhand. Det kan ju gå hur bra som helst, även om magkänslan säger något helt annat. Vi får se.

Kycklingpaj i ugnen, all tvätt ligger ren och struken i garderoben, sju flyttkartonger packade, huset har fått en genomgång med dammsugaren och jag doftar som en nyponros.

Sven, där har du en utmaning nästa gång jag åker bort!

Så började jag mitt sms till Maja i tisdags. Jag bad om en utmaning som skulle ta mig upp ur soffan och få min träningslust att komma tillbaka. Att Maja är den bästa träningsrådgivaren är det inget snack om så jag kände lugn när hon lade fram förslaget 1.5 mil i snitt per vecka tills jag åker till Stockholm. Det här klarar jag, tänkte jag, och började känna mig taggad till at ge allt de kommande sex veckorna. Sedan kom dödsstöten: "Slutprovet är ett varv runt Kungsholmen med mig".

 

Givetvis var jag bara tvungen att anta utmaningen, så sista helgen i oktober ska jag flåsa Kungsholmen runt med Marathonmaja. Första veckans träning är avklarad och jag kan inte förstå hur jag ska överleva en mil om sex veckor. Jag visste ju att det skulle bli tufft med tanke på att jag inte har tränat sedan semestern men att det skulle bli så här tufft hade jag inte räknat med. Tisdagens och fredagens träningar var hemska; tunga ben, illamående och allmän ovilja.

 

Första kilometern idag var lika jobbig men så plötsligt hände det något. Benen lyfte lite lättare, inget illamående och det hela började kännas rätt okej. Kanske klarar jag slutprovet trots allt, vi får se.

 

Träning vecka 38

Tisdag: 4,07 km

Fredag: 3,1 km

Söndag: 5,01 km

Totalt: 12,18 km

Snitt per vecka: 12,18 km

 

 

Det är filmen Freaky Friday på fyran nu och jag sitter och bubblar av skratt. Så himla kul film! Och jag märker hur mycket det här låter som ironi, men det är det inte alls. Jag skrattar faktiskt. Högt.

Sven är i Oslo och gör business. Han åkte i måndags och jag har haft några strålande dagar sedan dess, men nu börjar det faktiskt bli lite ensamt. Ni vet, eftersom han jobbar hemifrån är jag ju aldrig ensam, han är hemma när jag går och när jag kommer hem. Har tjurat och tjatat om att få några timmar för mig själv och nu när jag äntligen får det börjar jag sakna. Aldrig nöjd?

Ska sova nu eftersom jag imorgon har ett extremt viktigt frukostmöte. Med syster över skype.

Jag blir så irriterad på bankfolk. Snäser av och behandlar en (mig) som ett mindre betydande väsen. Det spelar alltså ingen roll att de har tillbringat hela sin studietid i kostym, hanteringen av kunderna är bedrövlig. Bankfolk vet helt enkelt inte vad service är. De är inte flexibla för fem öre och tror att service är att läsa upp den information som finns på hemsidan.

 

Det borde vara obligatoriskt för personalen på en bank att ha praktik i servicebranschen ett par år innan de får sätta sig vid skrivbordet och ta hand om folks pengar. Då hade de lärt sig att hantera alla typer av människor, och förstått att en hel befolkning omöjligt kan ses som en homogen grupp.

 

Då hade de fått större förståelse för människors olika behov och kanske hade de fått äta lunch med de tre stormakterna. En kines, en ryss och en amerikan var nämligen mitt lunchsällskap på jobbet i söndags, och säg den bank som har en sådan personalsammansättning.