Jag har lackat naglarna, lite ljusrosaglittriga sådär och så har jag sminkat ögonlocken, lite ljusrosaglittriga sådär. Funderar på att spraya upp en tuppkam för att utjämna tjejigheten men  tror inte att jobbet hade varit så glada för det. Inte hade det bringat så mycket dricks heller.

Fast det är kul att se lite annorlunda ut. Lite tjejig. Förr brukade jag sminka mig med superstarka färger, illgrönt och cerise. Provade att återuppliva färgstarkheten för någon månad sedan och det funkar inte längre, har nog blivit för gammal. Min standard är ljusgrått, mörkgrått och suddad svart kajal. Då känner jag mig lite cool. Till fest då, på skolan och på jobbet brukar det bara vara mascara.

Behöver ny sminkinspiration. Vad är era favoriter? Frida brukade ha röda naglar med undantag för en nagel som var svart, det var också lite coolt. Coolare än att vara helt ljusrosaglittrig sådär.

Sitter och äter frukost nu. Jag vet, lite sent men sängen var så fruktansvärt skön imorse.

Kollar på Sex and the City. Boxen blev hämtat från Oslo förra veckan och jag hade glömt hur skönt det är att ha den nära till hands. När jag var singel i över fyra år sedan och bodde i storstan identifierade jag mig med Carrie och alla andra. Lite skumt egentligen med tanke på att jag var cirka femton år yngre och inte i närheten av deras livsstil.

Nu när jag ser på serien blir jag mest förbannad över hur fjuttig och tråkig min gaderob är. För den var för fyra år sedan, jaa inte i Sex and the City klass men betydligt närmare den klassen, än vad den är nu. 

Avverkat en mycket bra skoldag idag och ska alldeles strax iväg till jobbet. Bokade biljetter till Trondheim i påsk, tåg dit (16timmar!) och flyg hem, fick flyget till rövarpris så är glad trots att magen gör ont efter alldeles för mycket kaffe. Någon mer som ska till Trondheim i påsk?

Sååå. Plötsligt händer det. Beslut tas och mitt hjärta hoppar över ett slag.
Av lycka. Jag ska bli sambo igen.

Och det känns på något konstigt sätt så mycket lättare att ta det lugnt nu. Att andas djupa andetag och få hopplösheten, grinigheten och självömkan att försvinna. Kanske därför jag bloggat så dåligt på sista tiden. Har inte velat visa min mästartalang jag har i att tycka synd om mig själv, a la ingen förstååår hur dåligt jag mååår. För i det stora hela, i ett lite större perspektiv mår jag egentligen hur bra som helst. Och just nu till och med alldeles prima.

Jag bloggar extremt dåligt nu för tillfället. Men så har jag ingenting att berätta, eller egentligen har jag allt för mycket att berätta. Mitt huvud är som en tickande bomb, tänk-tänk-tänk, stubinen blir bara kortare och kortare men ännu har inget smällt. Bara kommit några oförutsedda gnistor. Jag har alltid tänkt mycket, ältat och tolkat men nu är det värre än någonsin. Undra hur det blir när bomben smäller. Om den smäller. Kan man tänka för mycket? Kan det smälla? 

Ska ut i det hjärtliga vårvädret nu. Träffa Sven. Fika, göra sånt som hindrar att det smäller (om det nu kan smälla, kom väl aldrig riktigt fram till det).

Åh hjälp. Ja, det var ju inte någon vilotur precis. Eftersläng av trötthet deluxe.