Bankandet har avtagit lite men nervositeten är fortfarande kvar. Allt är ju så ovisst. Och vi pratar inte om något stort livsavgörande steg för gemene man, men för mig, Lisa-fegis, är det gigantiskt. Faktiskt en liten vinst, oavsett hur det går. En vinst för mitt självförtroende (eller självkänsla, kan aldrig sklija de två åt).

Nu steker jag raggmunk och ser på Hype på SVTplay. Rätt kul program, kanske aningens "pop" för mig men det går. Att ha laptopen med i köket är en självklarhet för mig. Laptopen och SVTplay alternativt webradio samt ett par goa hörlurar. Skulle bli så tråkigt annars, bara stå och stirra ned i pannan när munken steks. 

Och detaljer kommer, när jag vet utgången av det hela. Vet nämligen inte hur min reaktion kommer bli om det skulle visa sig bli pannkaka (alternativt raggmunk) av det hela.

Åh, det var så gott.

... fick jag av Sven (och Laptop?) efter huvudstadsvistelsen. Undra vad som döljer sig där i?

Spännande!

Igår kväll kom jag på mig själv liggandes i sängen med en rynka i pannan och neddragna mungipor. Jaha, sur sur sur. Tror det är den där smygande veckolånga huvudvärken jag haft som börjar ta ut sin rätt, för inte vaknade jag på något vidare bättre humör imorse heller.

Tvekade mig iväg till skolan och gjorde min plikt med att närvara på den enda föreläsningen för dagen. Sedan blev det raka vägen hem och här sitter jag nu och äter pepparkakor för att bota det sura.

Pepparkakor i oktober. Nästan lite kriminellt va!?

Det var ingenting att göra på jobbet idag. Verkligen ingenting. Och jag kan inte låta bli att undra om det har något att göra men finanskrisen. Vågar folk inte längre äta ute? Trots brist på gäster så hade jag det rätt trevligt ändå, tog lite kort med kameran, så varsågoda, här jobbar jag. På tjugoförsta våning.

Så är jag tillbaka i Stavanger igen. Kom imorse vid åtta. Lunkade hemåt från tåget helt yrvaken. Hade med mig väskor tunga av öl samt en smygande huvudvärk. Nattåg utan sovkupé är inte för veklingar direkt. Efter dusch, kramar och en timme på ögat var jag i helfin form. Utvilad och på strålande humör. Mina klasskamrater, som inte haft en långhelg av energiladdning, försökte så gott de kunde undvika mig och mitt fåniga smil men lyckades väl sådär.

När skolan var klar blev det en tur till Coop eftersom kylskåpet bestod av mjölk, cola och öl (det vill säga Svens livselixir). Inspirerad av mammas underbara mat var jag fast beslutsam att bara handla nyttiga råvaror och göra alla middagar från scratch. Inga halvfabrikat och inga onyttigheter. Det var lite smärtsamt att gå förbi godishyllan men jag klarade det och ut från Coop hade jag med mig tre påsar nyttigheter.

Att jag sedan hittade chokladmuffins i frysen behöver du väl inte nämna för någon?

Det har inte bara varit familjemys hela dagen. Nej då, dagen började med ett lussetåg i form av min syster och ett stearinljus, och efter frukost med UT åkte vi ut till Gärdhem, en second hand-affär som mormor jobbar med. Där hittade Malin fyra köksstolar och en bok om grekisk mytologi. Jag fyndade en resväska, åtta tekoppar, ett skärp, ett äpple i porslin, en brödkorg, MasterMind och en kaffeburk. Det hela för etthundrafem svenska riksdaler. Mycket kap men alltför mycket folk, annars hade kapet blivit det dubbla.

Förmiddagen fortsatte och till lunch blev det sibyllamat med the Beck's. Eller ja, en del av sällskapet valde grekiskt istället för gatuköksmat. Är man finsmakare så är man. Med mätta magar for vi till Gällstad med klädshopping som mål. Det var lite trögstartat men några plagg inhandlades. Känns som lager157 har tappat lite, eller så har jag bara blivit trött på hela outlet-grejen.

Trots en hel dag fylld av konsumering kunde jag inte hålla mig borta från min favoritaffär (alla kategorier). Lockade med mig Malin på en höstpromenad och gick hänförd runt i butiken bland erbjudande i en svag dimma av nostalgi. Netto har fått fler av mina pengar än någon annan affär. Jag älskar Netto. Netto, om du läser det här, snälla kom till Stavanger.

Frisörskräck är väl lite att ta i men tanken på att gå till en frisör skapar en olust hos mig. Faktiskt så mycket olust att jag skjuter upp besöket så långt det bara går, ja tills håret börjar falla av. Det blir alltid samma sak. Jag sitter där i stolen och kör samma gamla visa: jodetärsåatt det var väldigt längesen jag klippte mig så det behöver klippas en hel del liksom. Och när frisören frågar hur längesedan det var jag klippte mig skrattar jag lite och ser ut som att jag inte minns fast jag mycket väl vet att den senaste gången jag klippte mig var i slutet av januari.

Och så blir det den där obligatoriska hårtvätten/hårmassagen. Jag tycker inte det är skönt. Blir stel som en pinne och osäker på om jag ska blunda eller inte. Idag skulle jag defintivt ha blundat för när jag reste mig från stolen var jag helt snöblind, efter att ha stirrat upp mot en spotlight, och vinglade fram till klippstolen.

Själva klippmomentet är inte så farligt, det går rätt snabbt eftersom min frisyr är allt annat än avancerad. Frisören är ofta tyst och koncentrerad. Men sen kommer själva stylingen. Givetvis kan man säga nej tack men jag har inte hjärta till det när det gnistrar i frisörögonen av glädje då hon föreslår lite lockar i håret. Får bara fram ett okej och när jag sedan står där färdigklippt med romantiska barbielockar ler jag och säger "Åh vad fint det blev", fast jag egentligen känner mig som en transvestit. Försäkerhetsskull luras jag att köpa med ett dyrt balsam, bara för att fullända ett av mina klassiska frisörbesök. Det slår aldrig fel, alltid samma sak. 

Nu  ska jag sticka till skolan och ute regnar det, tack och lov. För alla vet ju hur det går med barbielockar i regnväder.

Det känns så skönt när man läser något och märker att man har samma referenser som författaren. Nästan så att man genast förstår texten på ett annat plan. Detta skedde idag då jag satt med den beryktade mikroekonomiboken.

Jag, McConell och Brue har samma tevesmak.

Då var det jobbhelg som gäller, med start om en halvtimme. Trodde inte att jag skulle säga detta, men det ska bli otroligt skönt att jobba i helgen. Serva gäster och tjäna pengar, det är ju faktiskt kul. Speciellt när jag lyckas på lite merförsäljning, min nya favorit att försöka sälja är päronkonjaklikören Xanté. Den med två isbitar är mumma.

Ska på en inflyttningsfest imorgon efter jobbet också, kanske det som lyfter helgen lite extra (plus att det säkerligen då också blir några Xanté till mig, har en halv flaska ståendes hemma).

Man skulle kunna tro det men det är inte alla av mina planerade projekt som ligger och pyser i oändlighet (ex:höstkappan). Vissa projekt genomför jag faktiskt men ofta måste jag då ha en deadline (ex:skolarbeten) eller genomföra projektet non-stop (ex:brevskrivning).
 
Sommarens mest stolta projekt genomförde jag, i enlighet med krav två, non-stop. Det tog en hel eftermiddag och händerna värkte hela kvällen men det var det värt.

Tre lager tyg skulle bort, innan jag kunde slå mig lös med häftmaskinen och de färdiga stolarna stod i vårt kök.

Bord och stolar köpta för 250kr på en loppis utanför Uhamn. Tyg från Åhlens.

Oktober, oktober som jag har längtat så efter, börjar med ett letande av parkeringsplats i en halvtimme. Följs av uppgivenhet och parkering tio minuter från skolan för att sedan kulminera med kolsyrat vatten smaksatt med skogsbär och melon över hela bordet.

Känns skönt ändå. Oktobermånaden har superpontential att bara bli bättre.