Livet som ko, sluta tjur(a)

Egentligen borde jag inte sitta här och tjura över oskrivna meningar. Jag har det ju bra. Tänk för ett år sedan. Då satt jag ensam i en iskall vindslägenhet flera mil från min chokladköpande kille. Var helt förvirrad över allt nytt och vilsen bland alla möbler som inte var mina egna. Satt på en trästol och saknade så det gjorde ont men lyckades ändå skriva inlämningsuppgifter och examensarbeten. 

Idag sitter jag förvisso också på en trästol i en kall lägenhet, men det är min alldeles egna omklädda stol och i rummet brevid sitter mitt alldeles egna hitflyttade värmeelement. Vilken tur jag har haft. Under alla sura miner och trötta ögon är jag egentligen glad glad glad.


Min kompis håller koll.

Å vad jag gillar grupparbeten... (nej)

Det är så lite utmanande att skriva ett arbete som är frivilligt. Visst förstår jag tanken med att det blir lättare till examen, men hade det inte räckt med att göra lite research och sedan stolpa upp de saker som är viktiga istället för att sitta och knåpa ihop meningsuppbyggnader natten lång. Den träningen får jag ju ändå genom bloggen!

Nu har jag trots allt ingått ett avtal om att vara färdig med mina meningar imorgon. Får stå mitt kast.

Jag ska bara, sa Lisa Åberg

Jag känner mig så dum. Elak faktiskt. Är igång med det där beryktade caset om Sørlandschips i marknadsföringen. Träffade Camilla igår och allt gick finfint, vi brainstormade hela dagen och kom fram till smarta lösningar på de uppgifter vi fått. Gick hem för att skriva ihop svaret på uppgift två men blev lite hungrig så lagade lite mat. Efter maten blev jag lite trött så vilade i en kvart. Efter vilandet blev jag sugen på lite kaffe så bryggde mig en kopp. Och efter kaffedrickandet blev jag fast i lite (en hel del) bloggläsande. Efter bloggläsandet började idol på fyran och efter idol började singelmammor på tvåan och efter lite för mycket teve var det natt. Efter natten blev det morgon och jag har försökt skriva ned allt det där bra vi brainstormade oss fram till igår men jag kommer ingenstans. Blablabla-skrivande.

Det känns så respektlöst och elakt mot Camilla att nu komma till skolan och bara ha ett halvdant försök på några bra formuleringar.

Blå kongo

Fortfarande september? Har inte denna månad gått extremt långsamt? Dagarna går fort, så det går inte helt ihop, är det nätterna som går långsamt?

Är liten trött på norgelandet just nu så har tagit på mig en favorittröja, krupit upp i soffan och slagit på svenska idol. Äter lite dadlar också. Det är gott.



Blomsterängar

Helgen är över och hjälp vad skönt det har varit att inte jobba. Är laddad för veckan som kommer och ska nog allt ta en tidig kväll ikväll för lite extra energi. Har blommiga ikealakan i sängen, då sover man gott.


Om mina fötter

Jag har förnekat det så himla länge. Hellre blåsor, skavsår och ömma fötter än ett erkännande. I somras kom dock vändpunkten och jag kan nu säga det rakt ut: Hej jag heter Lisa och jag har fyrtiotvå i skostorlek.  Jag har alltid tänkt att skor som man får i fötterna i är skor som passar, men i somras köpte jag för första gången ett par fyrtiotvåor och himmel. Skor som passar är skor som man kan festa en hel natt i och sedan gå tre kilometer hem i. Skor som passar är skor som man inte behöver tänja ut eller spräcka sömmarna på innan de är bekväma. Skor som passar ser mycket snyggare ut än skor som inte passar. Det är tydligen sant som de säger, man blir klokare när man blir äldre.


Mina snygga fyrtiotvåor.

Husmorsskolan

Sven och systrarna har varit på prekestolen hela dagen. Jag var först i skolan och sedan har jag slavat här hemma. Gjort skaldjurspaj, sallad, efterrätt och kakor till kaffet. Allt i sann flickvän-anda.

Det bästa med allt är att jag ikväll ska få premiäranvända min servis. Ni vet, samlarservisen som följt en igenom dop, konfirmation och födelsedagar.


Åh den är så fin!
I bakgrunden: chokladmuffins med tre sorters choklad och brownies med xantékräm och marshmallows.


Godnatt miss E

Ligger i soffan igen. Funderar på att upprepa nattens bravader med några minuter på ögat. Bara en halvtimme den här gången dock. Måste förbereda för besöket som kommer ikväll och stannar till söndag. Baka kaka och da..zzzZZZ

Kaffeknark pågår

Strax före klockan sju vaknade jag imorse,  i soffan och med jeansen på. Skulle bara vila mig lite när jag kom hem från jobbet igår kväll. Vem vilar efter jobbet när klockan är 01:30? Gott sov jag iallafall, men tyvärr för få timmar. Är redan inne på kaffekopp nummer två men inte ens i närheten av en koffeinkick.

En vardag som alla andra

Denna dagen går i ett. Först ett lyckat däckbyte, sedan föreläsning och om tre timmar ska jag jobba. Tiden fram tills dess ska spenderas här, på biblioteket, och jag ska komma igång med det första av tre case i marknadsföring. Har inte varit så flitig i just marknadsföring, men det ska ändras nu. Caset handlar om det norska chipsföretaget Sørlandschips. Spännande, spännande.

Historien om de förlorade köttbullarna

IKEA på Forus fyller tjugo år och firar hela veckan lång. Trots risk för IKEA-ben drog Sven och jag dit på en liten tur tidigare idag. Mest för att äta köttbullar till pangpriset tjugo kronor, men också lite för att provsitta vår framtida soffa. Soffan med stort S, ja faktiskt den enda soffa vi båda gillar.

Planen är att spara pengar hela hösten och förhoppningsvis ha Soffan ståendes i lägenheten innan året tagit slut. Planen var realistisk men nu har det dock uppstått lite problem på vägen. För det första höjdes priset på soffan i samband med den nya katalogens ankomst, så nu måste vi betala tusen(!) kronor mer än för en månad sedan. Och för det andra så har jag inte världens mest ekonomiska sambo. Köttbulleerbjudandet idag gällde tio köttbullar och när jag står i kassan och ska betala upptäcker jag att Sven har beställt den lite större portionen med femton köttbullar, vilken givetvis säljs till normalpriset sextionio kronor. Ursinnig ställer jag honom till svars och får en förklaring som lyder att han minsann är hungrig och vill ha femton köttbullar. Ja, mycket riktigt alla snabbtänkta, för sextionio kronor kunde man ha fått köpa tre små portioner, alltså trettio köttbullar, och ändå ha nio kronor över...



Om denna snygga soffa blir vår innan årets slut (trots köttbulleincidenten) är det svårt att sia om.

Kanske är jag gjord för att slita på golvet

Efter två föreläsningstimmar i finansregnskap fick vi ett mycket underhållade avbrott. Sten E. Magnus, chef för Norges största restaurangkoncern Umoe Catering, höll ett föredrag om hur en bra ledare ska agera (och inte agera). I föredraget ingick det även en liten sammanfattning av hans livshistoria, och runtom i salen varvades skratten med flitigt spetsade öron.

Just som vi sitter och har det riktigt småmysigt fäller mister Magnus bomben. Han till och med skriver den ned på papper. Bara för att poängtera viktigheten i sina ord: Der dine gaver er, er også dine oppgaver.

Gulp! Jag är ju bra på det jobb jag gör nu. Kanske är det här jag borde stanna. Kanske blir jag inte en så bra chef som jag föreställt mig. Kanske är mina "gåva" i livet att servera mat och le mot gäster. Kanske kommer jag aldrig göra ett bra jobb högre än lägst i hierarkin. Kanske går jag utbildningen helt i onödan.


Ändrade planer



Däckbyte blir på onsdag. Ja ja. Nu är det dags för promenad till jobbet,
börjar klockan sjutton, bäst att rusa.



Bil, cykel eller ben

Veckan börjar bra. Vi har fått tid hos en däckbytare idag klockan femton. Vår Xantia ska få nya däck och jag kan återigen ta bilen till skolan. Åkte buss förra veckan och gör det inte igen. Först måste man vänta en halvtimme på att bussen ska komma och sedan packas den så full att passagerarna svimmar av syrebrist. Önskar så att universitetet låg mer centralt.

Följ den rafflande spänningen på lolly.blogg.se

Nästa vecka startar imorgon och jag vet inte riktigt om jag är helt förberedd på vad jag har utlovat tidigare. Vi får se. Jag kommer åtminstone försöka vara prickfri.

Status: toaletten klar

Putsade parfymer (ja, jag kan aldrig göra något halvdant, antingen allt eller inget) och ställde på plats i badrumsskåpet. En hylla för Svens parfymer och en för mina. Den ena hyllan blev väsentligt mer fylld än den andra så nu kan jag inte låta bli att fundera över vad som är mest normalt. Är Sven en parfymknarkare eller är det jag som luktar illa?





Plasthandskar på

Har skjutit upp det länge men nu är det ingen återvändo. Jag ska STÄDA. Skrubba, sortera och tvätta för att sedan ikväll pösa i soffan. Japp, ni läste rätt, soffan: inget jobb ikväll. Såg min chans till bortbytning av vakt igår och jag tog den. Ha! 


Jag är trött

För mycket jobb.
För mycket sömn.
För mycket skolk.
För mycket deg.

Jag är trött. Men inte hopplös.

Nästa vecka ska jag try harder i stil med Skugge, planera varenda timme noggrannt som blondinbella och bara bara se allt det positiva likt prinsessan. Och så ska jag jobba mindre, sova mindre, skolka mindre och dega mindre.


Bara för att den här bilden gör mig glad.

För mig hade det räckt med ett par raggsockar

Puha, det är så varmt här hemma. Sven kompenserar två dagars kyla genom att slå på elementet på max och svettas hela förmiddagen. Vet inte, men jag har svårt att förstå resonemanget.

Herr Strömstedt piggar upp

Det blir bättre nästa vecka. Nästa vecka jobbar jag två dagar. Det är ingenting. Då ska jag prioritera skola framför jobb, den här veckan har det inte gått. Har inte haft någon energi så jag har varit hemma från skolan. Skolk är i inte synonymt med min personlighet. Eller synonymt med bilden jag har av mig själv rättare sagt. Kanske dags att inse, jag är ingen övermänniska a la Linda Skugge.

Istället för skola har jag slösurfat och fixat med tvätten, sånt man gör på fritiden när man har ett heltidsjobb. Ja, ni vet. Tyvärr så skriver alla bloggar tråkigt nuförtiden, det enda som var lite kul var
detta inlägget. Drabbar mig varenda gång, så fort jag känner kötbulledoften vill jag rusa hemåt.

Maria Mena



Jag kan inte sluta lyssna på hennes nya album, Cause and Effect. Fast så har jag heller aldrig kunnat sluta lyssna på Maria Mena överhuvudtaget.

För en månad sedan

Idag blir min pappa femtio år och en månad. Femtioårsdagen firade vi flera mil från kalla föreläsningssalar och vardagströtthetsgrus i ögonen. För trettioen dagar sedan var det festskålar med champagne och svettdroppande ryggar för hela slanten. Mil och åter mil härifrån, fysiskt och mental. Tänk så fort det går att komma in i rutinerna igen, men ändå vad mycket lättare det är när sommarens semester finns som ett lyckobrus i minnet.

Tack för en fin semester pappa.


Jag och Malin på väg till champagnefrukost, 16:e augusti 2008

Ett rutigt mål för hösten

Nu har jag påbörjat ett litet höstprojekt. Hittade en kappa på Fretex (frälsningsarméns secondhandaffär), men den är lite för lång och saknar ett bälte i midjan. Borde inte vara allt för svårt att få till rätt längd och sy ett bälte av den bortklippta biten, eller vad tror ni? Mina projekt brukar påbörjas som stora visioner och med full energi men aldrig riktigt avslutas. Vi får se hur det blir men om jag får till det kommer jag vara skitsnygg i höst.


Kappan syns igenom bokstäverna, fint tyg.

Plupp, sa det.

Måndagar är mina heliga dagar. Inga föreläsningar och inget jobb. Inga tider att passa. Som jag njuter.

Någon som inte njuter lika mycket är min mobiltelefon. Den gjorde en klassiker igår, en sådan där som man bara läser om i tidningen eller ser på film, den trillade ner i toalettstolen. Ja det är sant, och nu ligger den på tork här hemma. Undra om den berömda tresekundersregeln gäller kombinationen mobiltelefon och toalettstol?

Tack mamma

Min mamma känner mig så väl. I lördags låg det ett paket i brevlådan med den nya omdiskuterade marabouchokladen Amigo. Mamma gillar den och jag gillar den, men så är det inte så konstigt heller när vi i flera år har gruffat i oss påsar med Smash, den norska varianten av Amigo, som är lite saltare och lite sötare (och lite bättre).


Salt och sött ihop slår aldrig fel!

Jodå, att läsa bloggar hinner jag också med

Helg, jobbhelg. Blir inte så mycket tid över för annat men det är rätt skönt. Kan bara ligga i soffan, kolla SVTplay och dricka kaffe fram till jag börjar klockan femton. Något annat har jag ju inte tid till...


Ett snedsteg

Jag lider fortfarande av sviterna från min barndom. Uppvuxen i en kiosk, som i sin tur innebär flitigt besökande av godismässor har gjort mig överförtjust i nya godis- och glassorter. Jag måste prova ALLA nyheter, och det var faktiskt först för ett par år sedan jag förstod att inte alla (inte ens de flesta) har samma tvång till att prova alla nyheter på glasskartan eller med röntgensyn se alla flashiga nyhetsskyltar i butiken.

Nu på hösten sveper det in en våg i butikerna med höstnyheter. Ni kan ju bara tänka er vad jag frossar.


Gårdagens nyhetsfynd, men nej nej nej, inte god och extra ska inte blanda sig med godisbranschen. Dålig marknadsföring av ett märke som man förknippar med tandläkarrekommenderade tuggummin. 

Anna i Stavanger

Vet inte om du ser det här men jag har glömt att tacka för tipset angående mobilabonnemang. Tack!


Blomsterängar

Så idag är jag mycket duktigare och tar mig hela vägen till skolan. Vad händer? Jo, föreläsaren är sjuk och ingen föreläsning så långt ögat kan nå. Jag borde ha bytt dagar på min duktighet.

Nu är jag hemma och sitter vid samma köksbord som igår och har tänkt att läsa fram till klockan arton då det är jobbdags. På hemvägen åkte jag förbi Madlacentret. Köpte med mig ruccola, keso och avocado för att göra mina favoritmackor till lunch. Sven bryggde sitt berömda kaffe och slog sig ned vid bordet tillsammans med mig. Han kastar en blick på min tallrik och säger krasst: "Blommor!?"


Med lite nymalen pepparmix på, mmm...


Mikroekonomi

Idag gjorde jag en fuling. Vaknade tidigt och fick i mig en bra frukost men kom inte till skolan.


Inte helt bra, men det är lite mysigare hemma

Peppning

Ankom till skolan klockan åtta imorse i en (som ni vet) punkterad bil. Var livrädd hela bilfärden för det lät så himla konstigt men jag hade bråttom, ville inte komma försent, så hoppades på att bilen inte skulle explodera (ja, jag kan vara lite väl dramatisk ibland). Väl framme upptäckte jag punkteringen men hade inte tid att fundera mer över det. Nu var det föreläsningsdags.

Efter bestämda steg mot rätt sal och efter ett uppslitande av en trög dörr kunde jag inte annat än konstatera att dagens första föreläsning var inställd. Typiskt.

Men trots den punkterade starten har dagen varit strålande. Lars Erik (en klasskompis) hjälpte mig att byta däcket som blivit punkterat av en liten skruv medans jag stod och glodde på. Kände mig som ett fån och så lite jämställd som man kan bli. Nästa gång ska jag klara det själv, vägrar vara en sådan där mestjej. På grund av den inställda föreläsningen har jag också hunnit med att läsa ikapp vad jag missat i den amerikanska äppelkäcka boken Microeconomics skriven av McConell och Brue. Ett utdrag:

Go och gla' kexchokla'
Låt oss vända ännu ett mikrobla'


 


Den som letar hon finner

Ojsan, ännu en studentpåse. Innehållet redovisas så fort jag kommer hem, nu ska jag iväg på mikroekonomiföreläsning, men på tal om hem: Kan jag köra bilen hem (ca 5km) med ett punkterat däck?


Dagens övrispåse var sponsrad av IKEA.

Punktering på bilen

Vad gör jag nu? Hjälp.

Ett vitt kuvert

Kvällen har spenderats vid köksbordet med pyssellådan. Nu är dock pyssellådan i gaderoben igen och på köksbordet ligger det en liten övris som imorgon ska påbörja sin resa österut. Vem som är adressaten är en hemlighet men kan avslöja så mycket som att det är en av mina bloggläsare. Att pyssla med övrisar borde bli mitt jobb, det är ju så kul.


Kan det vara..?

Det blev ingen snyftromantisk film för mig att glömma bort mig i. Istället fastnade jag och Sven framför datorn och Vem vet mest på SVT Play. Finalen, rond två, tio ska bli tre och du står där som en av fyra kvar, svarar du inte rätt åker du ut, spänningen är olidlig och så kommer frågan: 



Bättre söndagsdeppterapi finns inte.  

Jag är fortfarande inte mig själv.

Nu ska jag ta paus från mig själv. Ska gråta mig igenom någon dålig romantisk dramafilm och inte tänka på vad jag egentligen skulle kunna göra med min tid; plugga, städa, tvätta, planera den kommande tråkveckan etc etc.


Numusics lillebror Nuart

Numusic är inte bara musik, det är konst också. Nuart, åtta rum med betongväggar fullt av modern konst och lukt av sprayfärg. Annorlunda och övervälmande.  







 


Grattis Rut

Idag tänker jag på Caroline. Och på hennes ettåring (idag!) som jag har träffat alldeles för lite. Och så tänker jag också en smula på kalorinbloggen som aldrig uppdateras. Tänker och saknar.

Saknar så mycket att jag i tankarna överväger en hemtelefoninstallation. Ringde med mobilen till mamma häromdagen, etthundrafemtio kronor för tjugotre minuter. Det känns som stöld.


Malin girl

Du har väl inte missat?!
/xoxo Lisa girl

kaffe och lavendel, dofter jag gillar

Sitter just nu i skolan och har min tredje pauskvart i den fyra timmar långa "finansregnskap"-föreläsningen. Går faktiskt helt okej, lite träsmak i baken men ändå skönt att vara igång. Blir en tuff termin men ska försöka dra ner lite på jobbandet. Borde gå, behöver ju inte längre betala dyra osloresor eftersom min sambo är min sambo igen. Komma hem från skolan till lukten av nybryggt kaffe, inget slår det.

Konserten igår var rätt så mäktig. Trästolar i kyrklig anda blandat med en mix av lite småkonstig elektronisk musik. Kommer minnas länge.

Mitt under konserten känner jag lukten av grannens underbart lavendeldoftande handkräm som hon smörjer sina händer med. Kan inte låta bli att fråga vad det var för kräm som luktade så gott och upp tar hon en nästan urkramad silvertub från märket Maja
tidigare nämnt. Sedan säger hon att jag kan behålla tuben eftersom hon får det så billigt genom jobbet. Vilken generositet! Väl behövligt för en människa i ofas om man säger så.


Numusic 2008 är igång




She only calls me when she's down
Now I know what to do, I've got to keep her blue

-John Erik Kaada, Stavanger domkirke 2008-09-03

Önska mig lycka till

Vilken jäkla pissdag det har varit idag. Lef lef lef.

Ska iväg och kurera mig mot all jäkelskap om en dryg timme. Numusic-festivalen drar igång idag med en konsert av Kaada i domkyrkan. Mina tankar ska rensas. Ofas ska bli i fas.



Bild: Lisa i ofas

Dubbelt upp

Så var det igång igen. Ja nu är det inte bloggen jag syftar på utan skolan. Skolan har startat och som ni kanske minns från förra året betyder skolstart studentpåse. I år såg den ut på detta viset. Och nej, oroa er inte, ni ser inte dubbelt. En del har bara turen att få två påsar.



Sista chansen

1. Existens. Jag vill så gärna vara en cool bloggare. I min värld existerar det bara två typer av människor; de som har en dålig blogg och de som har en bra blogg. Personer utan blogg existerar inte. Och jag, jag vill existera.

2. Kreativitet. Sven säger att jag inte har någon hobby. Jag propsade på bloggläsning som hobby men han menade att en hobby måste innebära någon form av skapande. Jag ska skapa inlägg.

3. Insikt. Vem är jag? Endast bloggen vet.