Supergirl
En hård skolvecka avslutas med konsert på Folken. Ja!
Så dåliga är de ju faktiskt inte - norrmännen. Kan om de vill liksom.
Jag måste klippa mig
Men det är så svårt när man inte vet vart man ska gå. Vågar man sig på detta ställe?
Stokkavattnet
Grannen har sågat ner sina granar så nu har min utsikt gått från kottar och barr till detta:
Ursäkta mitt usla språk
Ja, att läsa på universitet är både inspirerande och utvecklande. Jag blir som en svamp och vill bara läsa mer och mer. Huvudet känns som en storlek större när jag kommer hem på eftermiddagen och jag är trött som bara den. Trött av alla intryck som dagarna ger. Så mycket man inte vet! Jag känner att jag redan har börjat utvecklas i mitt tänkande och har börjat kunna dra paralleller mellan de olika ämnena. Helt kanon helt enkelt om det inte vore för en liten irriterande detalj. Ju mer jag läser desto mer tappar jag mitt skriftspråk. Det känns som jag läser en egenskriven text från jag var åtta år gammal då ord som disiplin, inntrykk, appelsin, gjennom,sosial och endring dyker upp. Och inte nog med det, jag har helt tappat ändelser. Har problem att komma på om det är byggning eller byggnad, avgörelse eller avgörande och så vidare.
Så ursäkta för dålig skriven svenska, nu känner ni till mina skäl.
Så ursäkta för dålig skriven svenska, nu känner ni till mina skäl.
Jag vet inte vad jag har gjort
- För att förtjäna allting som sker just nu. Har ju redan berättat om bussarna som matchade perfekt i tid och alla gratis godsaker jag blivit tilldelad. Inte nog med dag, idag i affären tar jag första bästa korg och går in för att handla. Kikar ned i korgen och där ligger ett sådant där pantkvitto på tjugo kronor. Återigen, jag har aldrig så här mycket tur, universum måste vara i obalans.
Ugnspannkaka del två
Körde på halv sats vetemjöl, halv sats havregryn idag. Tänkte få den lite matigare så det blir mättande lunch imorgon. Hade givetvis kaneläpplen i som vanligt, men snälla kom igen, ge mig fler idéer. Guacamole var inte direkt något höjdartips.
Gratis är gott
Har funderat på om det där "goes around - comes around" stämmer eller inte. Idag till exempel efter en riktigt tuff dag i skolan, gick dit tidigt o pluggade och var kvar fram tills det nästan var folktomt, så skulle jag ta bussen hem (ja, det ÖSregnar fortfarande) och direkt när jag går utanför universitetets dörrar är bussen där. När det sedan var dags förr bussbyte går jag bara från den ena bussen till den andra. Jag har aldrig tur med bussar annars så funderar på om jag blev belönad för dagens intensivpluggande.
Känner mig så glad just nu. Känns som jag har gjort någonting idag och verkligen lärt mig saker. Ska börja bli mycket mer disciplinerad vad gäller pluggandet, det blir ju så mycket roligare då (och enklare på examen).
Dags för pasta och pastasås nu. Ja, jag har glömt att berätta om förra veckan som verkligen gick i gåvornas tecken. Som ni vet fick jag ju på måndagen en studentpåse och det skulle visa sig att det bara var början på den givmilda veckan. I tisdags när jag skulle ut till flygplatsen fick jag fem stycken yoghurt och igår före bion delade de ut pastasås. Gratis mat är helt underbart!
Känner mig så glad just nu. Känns som jag har gjort någonting idag och verkligen lärt mig saker. Ska börja bli mycket mer disciplinerad vad gäller pluggandet, det blir ju så mycket roligare då (och enklare på examen).
Dags för pasta och pastasås nu. Ja, jag har glömt att berätta om förra veckan som verkligen gick i gåvornas tecken. Som ni vet fick jag ju på måndagen en studentpåse och det skulle visa sig att det bara var början på den givmilda veckan. I tisdags när jag skulle ut till flygplatsen fick jag fem stycken yoghurt och igår före bion delade de ut pastasås. Gratis mat är helt underbart!
Ser ni vad klockan är?
Min föreläsning börjar klockan tolv och trots det har jag redan hunnit med:
- dusch
- klädpåtagning
- klämning av finne
- sminkning (använder bara mascara men ändå)
- hårfixning
- kaffedrickning
- mackätning
- lunchlådegöring
Herregud fortsätter det så här vet jag inte vad som händer. Ska jag blir en sådan där a-människa nu?
Lite mindre a-människoaktig är dock att det nu blir buss till skolan. Jag vet, men det ösregnar och har så gjort sedan tidig morgon - igår.
- dusch
- klädpåtagning
- klämning av finne
- sminkning (använder bara mascara men ändå)
- hårfixning
- kaffedrickning
- mackätning
- lunchlådegöring
Herregud fortsätter det så här vet jag inte vad som händer. Ska jag blir en sådan där a-människa nu?
Lite mindre a-människoaktig är dock att det nu blir buss till skolan. Jag vet, men det ösregnar och har så gjort sedan tidig morgon - igår.
Lyxiga salonger och gamla brädspel
Hemkommen från biografen och inte vilken biograf som helst. Jag har sett film i luksussalen vilket innebär skinnfåtöljer, kaffe, en stor skål med twister och givetvis gott om plats till benen. Helt i min smak och filmen - Tillsammans är man mindre ensam - är absolut att rekommendera.
Var mitt uppe i läsningen av boken som filmen är baserad på då jag flyttade hit men boken blev givetvis kvarglömd i Köpenhamn så har bara hunnit läsa halva. Lite trist, hade helst velat läsa klart boken före eftersom böcker ger mig en bättre upplevelse men allt kan ju inte gå enligt planen hela tiden.
Ni vet där det spelet Vem där? som var populärt under nittiotalet? Man skulle ju gissa på olika gubbar som dessutom hade varsitt namn. Mitt under filmen kom jag på att Frank i spelet är så som Frank i filmen har sett ut i mina fantasier. Hur sjukt är inte det? Minns inte ens när jag senast spelade spelet. Och inte var han Frank i spelet särskilt snygg heller...
Var mitt uppe i läsningen av boken som filmen är baserad på då jag flyttade hit men boken blev givetvis kvarglömd i Köpenhamn så har bara hunnit läsa halva. Lite trist, hade helst velat läsa klart boken före eftersom böcker ger mig en bättre upplevelse men allt kan ju inte gå enligt planen hela tiden.
Ni vet där det spelet Vem där? som var populärt under nittiotalet? Man skulle ju gissa på olika gubbar som dessutom hade varsitt namn. Mitt under filmen kom jag på att Frank i spelet är så som Frank i filmen har sett ut i mina fantasier. Hur sjukt är inte det? Minns inte ens när jag senast spelade spelet. Och inte var han Frank i spelet särskilt snygg heller...
Ugnspannkaka
Har fått värsta dillen på ugnspannkaka. Brukar alltid ha äpplen med kanel i (tunna äppleskivor i en påse, häll i lite kanel, skaka och låt dra i fem minuter) men börjar kanske bli lite trött på det. Någon som har ett annat förslag?
Pengarna rinner genom fingrarna
Tog mod till mig och skulle kolla hur mycket pengar det var kvar på kontot. Visade sig att tjänsten var nede över natten på grund av uppdateringar och sånt tjafs. Hur dåligt tecken är inte det?
Hobbybobby
Har några projekt som jag har funderat länge på och känner att jag verkligen borde sätta igång med dem nu. De har grott tillräckligt länge i hjärnan men jag får bara inte, vad heter det, tummen ur. Sitter och tänker och tänker utan att få något gjort. Ibland kan jag komma in en skaparperiod men det var alldeles för längesedan nu. Är mestadels passiv hela dagarna.
Sven brukar säga att min passivitet skulle kunna botas med en hobby. Ja nu är vi där. Hobby - jag har alltså inga sådana och det verkar vara rätt vanligt bland just tjejer. Läste en sådan där frågespalt i en tidning en gång och då var det en kille som menade att det absolut viktigaste hos en tjej var att hon hade en hobby. Sedan tillade han: "och shopping och fika är ingen hobby". Neh okej, men hur gör man när man inte har en hobby. Hobby är väl något som bara finns hos en, som man roar sig med under lediga stunder? Om man då skapar något att göra under lediga stunder kan väl det inte kallas för hobby? Vet inte hur jag ska förklara det men blir inte en konstruerad hobby ännu något man måste göra, det vill säge en icke-hobby? Med andra ord så är vi utan hobby hobbylösa fram till den dagen en hobby bara har uppstår. Eller?
Sedan verkar det också som man måste vara så kunnig och engagerad inom det området man kallar för sin hobby. Är man intresserad av musik ska man prenumera på musiktidningar och är hobbyn film ska springa på bio stup i kvarten. Inte lätt det där.
Sven brukar säga att min passivitet skulle kunna botas med en hobby. Ja nu är vi där. Hobby - jag har alltså inga sådana och det verkar vara rätt vanligt bland just tjejer. Läste en sådan där frågespalt i en tidning en gång och då var det en kille som menade att det absolut viktigaste hos en tjej var att hon hade en hobby. Sedan tillade han: "och shopping och fika är ingen hobby". Neh okej, men hur gör man när man inte har en hobby. Hobby är väl något som bara finns hos en, som man roar sig med under lediga stunder? Om man då skapar något att göra under lediga stunder kan väl det inte kallas för hobby? Vet inte hur jag ska förklara det men blir inte en konstruerad hobby ännu något man måste göra, det vill säge en icke-hobby? Med andra ord så är vi utan hobby hobbylösa fram till den dagen en hobby bara har uppstår. Eller?
Sedan verkar det också som man måste vara så kunnig och engagerad inom det området man kallar för sin hobby. Är man intresserad av musik ska man prenumera på musiktidningar och är hobbyn film ska springa på bio stup i kvarten. Inte lätt det där.
Klassfester
Ibland avundas jag alla de som lever så där motiverat. Går upp tidigt på lediga dagar, städar sin lägenhet varje dag, tar en joggingtur trots minusgrader och aldrig dödar en tvåhundragrammare marabouchokladkaka på en kväll. Fast oftast inte. Jag tycker det är helskönt att gå runt i min egen skit. Seriöst alltså, finns inget bättre än en dag med lite kläder på golvet, pyjamas och slösurfande i sängen som avslutas med Klassfesten på SVT även fast den har blivit sedd fyra gånger förut.
Jag har någon slags hatkärlek till den filmen. Obehagskänslor som resulterar i en klump i halsen blandas med mungipor som inte kan dras ned. En sak är säker och det är att jag verkligen inte ser fram emot den kommande klassfesten som ska hållas tio år efter avslutad niondeklass. Usch, men jag har verkligen inte kommit över alla saker som hände under den perioden. Det är ju åtta år sedan men jag minns exakta ord som sades under den tiden än idag. Ord som jag inte vill minnas. Är högstadieperioden så jobbig för alla? Är alla superkänsliga och har noll procent självkänsla?
Jag vet att det låter töntigt men jag tror att det som händer i högstadiet kommer att följa en hela livet. Man formas liksom under den perioden och hur många städer man än flyttar till (eller flyr från) kommer den där högstadieperioden alltid finnas med i handlingar som görs och beslut som tas. Eller så ska man bara växa upp, jag vet inte.
Jag har någon slags hatkärlek till den filmen. Obehagskänslor som resulterar i en klump i halsen blandas med mungipor som inte kan dras ned. En sak är säker och det är att jag verkligen inte ser fram emot den kommande klassfesten som ska hållas tio år efter avslutad niondeklass. Usch, men jag har verkligen inte kommit över alla saker som hände under den perioden. Det är ju åtta år sedan men jag minns exakta ord som sades under den tiden än idag. Ord som jag inte vill minnas. Är högstadieperioden så jobbig för alla? Är alla superkänsliga och har noll procent självkänsla?
Jag vet att det låter töntigt men jag tror att det som händer i högstadiet kommer att följa en hela livet. Man formas liksom under den perioden och hur många städer man än flyttar till (eller flyr från) kommer den där högstadieperioden alltid finnas med i handlingar som görs och beslut som tas. Eller så ska man bara växa upp, jag vet inte.
En bättre självdisciplin sällan skådad
Släckte lampan nolltvå:nollnoll och bestämde mig för att gå upp vid nio och vara i skolan runt tio för att läsa ikapp mig. Ha-ha-haaa.
Jag drar nu.
Jag drar nu.
Farväl, adjö
Lisa: "Nu är det du och jag"
Laptop: "Ja nu är det jag och du, Lisa"
Påsen
Tog en ny väg till skolan idag. Trettiosju minuter tog det, mycket bättre än mitt tidigare rekord som låg på fyrtiofem. Bussen tar trettiosex så nu är det verkligen inte lönt att åka buss när jag kan gå på bara en minut längre tid. Ska vara nere på under halvtimmen innan året är slut. Kanske inte så svårt det men vad som gör det hela lite trixigare är att krav nummer två - får inte börja svettas (för gör man det blir hela dagen lite småsur). Ska alltså gå så fort som möjligt utan att svettas och det är en jäkla balansgång det. Måste ha med väder, kläder och tidspunkt i kalkulationen för att kunna nå mitt mål...
Iallafall, efter promenaden till skolan står det ett stort bord utanför föreläsningslokalen och på bordet en massa påsar samt en lapp med texten "Var så god att ta". En pås-övris, och jag som är helt galen i övrisar. Inte blev jag besviken heller när jag ser att påsen innehåller detta:
Tydligen en tradition i detta land, något jag inte hade någon aning om. Är redan förväntansfull över nästa termins påse.
Iallafall, efter promenaden till skolan står det ett stort bord utanför föreläsningslokalen och på bordet en massa påsar samt en lapp med texten "Var så god att ta". En pås-övris, och jag som är helt galen i övrisar. Inte blev jag besviken heller när jag ser att påsen innehåller detta:
Tydligen en tradition i detta land, något jag inte hade någon aning om. Är redan förväntansfull över nästa termins påse.
...och kanske ännu mer här
Här fördriver jag mina dagar...
Äta bör man (hela tiden?)
Att jag kan äta hur mycket som helst, när som helst, har länge varit ett faktum men det var först häromdagen som jag kom på att det är därför jag ogillar att ha så kallade tjejkvällar med mat. När alla runt omkring klagar på hur mätta de blivit och hur deras magar svullnat upp är jag inne på min andra portion som är dubbel storlek jämfört med deras första. Kvällens tema harmonerar då inte riktigt med hur jag känner mig.
Visst har jag dagar när jag också blir mätt av en miniportion men det händer sällan. Att äta är ju min favoritsysselsättning, ja min enda hobby typ. (Just hobbybegreppet irriterar mig något enormt och kommer säkert återkomma till detta i ett senare inlägg.)
Min kärlek till mat är i och för sig ingen nyhet. Redan som treåring hade jag prioritetlistan klar. Då mina föräldrar berättade att farfar hade dött och var i himlen svarade jag snabbt: "Men får han nån mat där då?"
Trillingar?
Norska Top Model-deltageren Polina, Sanna Kallur och Jenny Kallur.
Scandinavia
När jag hade bott i Danmark lite över ett år och skulle söka nytt jobb skrev jag att jag pratar "skandinaviska" istället för att skriva dålig danska.
Nu när jag sitter och skriver skolarbete måste jag slå upp ord, inte för att kontrollera stavningen utan för att veta om det är svenskt eller inte. Ska jag diskutera något kan jag ibland bli lite förvirrad eftersom allt i mitt huvud som rör hotellarbete är på danska och allt som rör skolarbete nu är på norska.
Antingen resulterar detta flackande mellan länder i ett enormt ordförråd eller så blir jag i slutändan utan ett helt språk och är tvungen att diskutera saker på engelska för att bli förstådd.
För du tycker ju om att rita familjer
Malin, kära syster.
Varsågod och spy.
Sedan vill jag att du går in på Nina under vänner för ytterligare en tur till toaletten.
Ta chansen
Idag har jag varit modig. Eller ja, det modiga startade väl egentligen den fjortonde augusti men idag har jag gjort en uppföljning av det modiga.
Fjortonde augusti befann jag mig på folkeregister för att anmäla min flytt. Det var tidigt på morgonen före öppningstid och före skoldag nummer två. Skoldag nummer ett hade gått bra men jag kände mig otroligt ensam och otroligt svensk. Vad har jag gett mig in på? Umgås med bara norrmän i tre år. Orkar jag det?
Bakom stängda dörrar står jag i kö med en indisk familj framför mig. In kommer två tjejer i min ålder och efter någon minut hör jag att de pratar svenska. Ja! - utbrister jag tyst - det är inte bara jag som är svensk i den här staden (senare skulle jag märka att det är massvis av svenskar här, något jag då inte hade en aning om). Dörrarna öppnas jag och sätter mig i en soffa för att vänta på min tur. De två svenska tjejerna sätter sig i samma soffa och jag tänker: "Nu eller aldrig, nu eller aldrig, nu eller aldrig..."
"Hej, har ni också precis flyttat hit?"
Resten har nu blivit historia. Efter några sms hit och dit blev det idag en kaffe med av tjejerna. Supertrevligt och jag är mäkta imponerad av min modighet.
Fjortonde augusti befann jag mig på folkeregister för att anmäla min flytt. Det var tidigt på morgonen före öppningstid och före skoldag nummer två. Skoldag nummer ett hade gått bra men jag kände mig otroligt ensam och otroligt svensk. Vad har jag gett mig in på? Umgås med bara norrmän i tre år. Orkar jag det?
Bakom stängda dörrar står jag i kö med en indisk familj framför mig. In kommer två tjejer i min ålder och efter någon minut hör jag att de pratar svenska. Ja! - utbrister jag tyst - det är inte bara jag som är svensk i den här staden (senare skulle jag märka att det är massvis av svenskar här, något jag då inte hade en aning om). Dörrarna öppnas jag och sätter mig i en soffa för att vänta på min tur. De två svenska tjejerna sätter sig i samma soffa och jag tänker: "Nu eller aldrig, nu eller aldrig, nu eller aldrig..."
"Hej, har ni också precis flyttat hit?"
Resten har nu blivit historia. Efter några sms hit och dit blev det idag en kaffe med av tjejerna. Supertrevligt och jag är mäkta imponerad av min modighet.
Skål
Klyschigt värre
Har ni tänkt på att om man skriver om sina allra djupaste tankar och känslor här på bloggen är man mer anonym än om man skriver om sin vardag. Bekräftar detta att innerst inne är vi alla likadana?
Bloggrelationer
Åh, jag gillar Skugges blogg. Och fotbollsfrun. Allra mest gillar jag när de kör öppen bloggdialog med varandra. Känns som vi läsare får vara med och se en sådan där fin vänskap bildas. Jag vill så gärna ha bildbevis på bloggen sedan när de väl har träffats. Vid första mötet håller jag tummarna för att Skugge inte ska vara så blyg som hon skriver att hon är. Är lite rädd för att Fotbollsfrun skulle förlora intresset då. Skulle vara jobbigt om bloggbästisarna blev fiender liksom.
Har ju en annan lite mer lokal (eller regional kanske, vet inte hur välbesökta era bloggar är) Skugge-Fotbollsfrun som jag också följer. Kalorin och leno. Har lite förhoppningsdrömmar om ett bildbevis på era nollsjuor tillsammans en dag i framtiden.
Tycker faktiskt att bloggandet har stigit i dimension. Bloggskrivande och bloggläsande har blivit bloggrelationer. Det är lite häftigt och var man inte fast förr så kommer man garanterat bli det nu.
Har ju en annan lite mer lokal (eller regional kanske, vet inte hur välbesökta era bloggar är) Skugge-Fotbollsfrun som jag också följer. Kalorin och leno. Har lite förhoppningsdrömmar om ett bildbevis på era nollsjuor tillsammans en dag i framtiden.
Tycker faktiskt att bloggandet har stigit i dimension. Bloggskrivande och bloggläsande har blivit bloggrelationer. Det är lite häftigt och var man inte fast förr så kommer man garanterat bli det nu.
Att ha sambon hos sig
Glömde helt totalt bort att laptopen inte snarkar sig igenom en hel natt så att jag går upp tidigare än planerad en söndag med svarta ringar runt ögonen. Har inte sovit såhär dåligt på lång tid. Kaffe blir det inte heller eftersom snarkaren envisas med att sova (vill inte brygga själv för han brygger mycket godare).
Alltså, inte för att laptopen brukar fixa kaffe åt mig men när man ändå klagar så varför inte göra det stort?
Alltså, inte för att laptopen brukar fixa kaffe åt mig men när man ändå klagar så varför inte göra det stort?
Min räddare
Att vara icke-sambo är frusterande. Inte så mycket det där med att gå och lägga sig själv och sova själv. Jag somnar. Det är mer att komma hem efter en heldag och vara helt ensam. Inte kunna göra den där automatiska sambodelningen - kommentera teveprogram eller tjafsa om vem som ska ta disken. Jag saknar att gå en hel kväll och bara vara tysta tillsammans.
Tack och lov att jag har min laptop. Jag äter tillsammans med min laptop, kollar på teve med min laptop i knät och somnar brevid min laptop. Laptopen har blivit samboersättaren nummer ett och är med mig hela dagarna. Det första jag gör när jag kommer innanför dörren är att sätta på min laptop...
Tack och lov att jag har min laptop. Jag äter tillsammans med min laptop, kollar på teve med min laptop i knät och somnar brevid min laptop. Laptopen har blivit samboersättaren nummer ett och är med mig hela dagarna. Det första jag gör när jag kommer innanför dörren är att sätta på min laptop...
