Känner mig som stavangervädret just nu. Helt plötsligt, utan minsta förvarning, blossar det upp till storm. Helt obesinnat öppnar sig himlen med dunder och brak. Blixtar och dovmullrande åskljud om vartannat. Iskalla spydigheter vräker ned och piskar alla rakt i ansiktet.

När stormen lagt sig, blir det kallt, så kallt att man behöver mössa för att inte frysa till is av den kalla stämningen. Kallt är det länge och det går säkert uppe emot ett dygn innan solen tittar fram och då utan hämningar. Himlen är fläckfri och solens strålar tävlar om vem som kan värma upp den kalla atmosfären bäst. Värme och ljus om vartannat. Så intensivt att det bränns vid. Det brända osar täckmantel. Lögn helt enkelt, för alla förstår ju att det inte helt utan vidare kan bli medelhavsvärme så här långt norrut i mitten av november.