Facit har lagts ut på internet, verkar som att jag svarat rätt på en fråga som alla andra svarat fel på, eller så är det fel i facit. Detta styrker dock mina chanser lite. Nu har jag antingen 31 eller 33 poäng eftersom jag inte minns om jag svarade på fråga nummer tio eller inte (det är poäng enligt modellen två för rätt svar, minus ett för fel svar och noll för obesvarat). Och 32 poäng var det som krävdes så kanske kanske...

Vad som bekymrar mig mest just nu är att jag inte vet om jag börjar jobba klockan fem eller sex. Brukar börja klockan sex men har skrivit fem i kalendern så jag antar att jag måste börja göra iordning mig, ta mitt bakishuvud under armen och pallra mig till jobbet. Lite skönt då, drickspengarna börjar ta slut i plånboken.

Jag är lite dragen nu och humöret känns lite bättre. Det dryga är bara att vara bra i skolan är min grej och nu har jag misslyckats med det. Vet ju att jag varken är snygg eller social men skolan har jag alltid kunnat förlita mig på. Jag är inte så bitter som det verkar här på  bloggen men jag kan omöjligen komma ifrån att det svider.

Tänkte sova och hoppas på att kroppen är snäll mot mig imorgon och undgår bakfylla. På förhand, tack.

Nja, jag vet inte. Visst var de fulla men nej, så kul var det inte. Och så får man ju knappt någon som helst dricks. Grrr, det är ju tack vare dricksen jag kan leva ett drägligt liv. Oj vad jag överdrev men det är iaf tack vare dricksen jag har råd att köpa kaffe i skolan och dricka några öl då och då. (Och som student tycker jag att de sakerna hör till för att uppnå den där drägligheten.)

Ska försöka varva ned och få några timmars sömn. Håller tummarna för att mitt huvudet ska vilja lära sig en massa imorgon.

Förresten, stötte på en tjej som luktade gammal gubbe idag. Det har jag aldrig gjort förut. Ni vet en sådan där gammal tobak/alkohol-doft som annars bara män kan utsöndra.

Är så otroligt effektiv just nu. Jag som aldrig är rastlös och tycker det är skönt att inte ha några helgplaner har helt plötsligt varenda dag uppbokad. Känns bra, men så vet jag ju också att mit händelsefattiga liv väntar några veckor bort.

Nej, jag har aldrig påstått att jag är normal.

En kvinna på femtiofem började hyperventilera vid stängningstid idag, efter ett alltför stort alkoholintag. En timme senare är jag på väg hem och möter polisen vid utgången. De ska omhändertag kvinnan och frågar om jag hade sett henne. Mår lite dåligt över att jag sålt alkohol till henne men till mitt försvar kan jag säga att hon kanske köpte tre glas och sedan gick runt och klängde på fyrtioåriga män, kastade med håret och drack deras gin&tonic, jack daniels&cola, öl, vin, ja, det som fanns till hands. För ytterligare försvar så var jag inte ensam, en bartender och hovmästaren var också på jobbet. Jag är extrahjälp...

Ser vi bort ifrån ansvar och samvetskval så har jag en annan känsla också. Trots att jag inte vet någonting om denna kvinna så kan jag inte låta bli att förakta henne. Jag försöker verkligen känna sympati men det är svårt. Hur kan man bli så full vid femtiofemårsålder, en tisdag, bland kollegor? Det är så avskräckande att jag just nu i denna stund utan några som helst probelm skulle kunna tänka mig ett liv utan ens en milliliter alkoholrik vätska.