Livet som ett pusselt - den mest uttjatade symboliken
Okej, här är vi. Försöker att få ihop livet igen. Samla upp alla pusselbitar som vinden blåst iväg i alla våra flyttar. Det är inte lätt. Och inte billigt. När jag flyttar slänger jag saker som egentligen inte behöver slängas och sparar saker som inte behöver sparas. Vi har till exempel konservburkar i skafferiet från köpenhamnstiden medan min skogaderob endast innehåller ett par vårskor. Rationellt? Knappast.
Gårdagens pusselbit hittade vi på Siba och var i form av en dammsugare. En riktig dammsugare, en som ser ut som en sportbil och har tidernas bästa sugeffekt. Sven är överförtjust, och jag känner på mig att jag aldrig kommer att behöva dammsuga igen. Ett riktigt kap med andra ord!
Idag köpte vi en osthyvel. Inte så stor pusselbit men en sådan där liten en som får det hela att gå ihop, inte livet kanske, men morgonarna blir iallafall betydligt lättare.
Komma överens
Sven kallar mig för cirkus. Han vill ha raka linjer, stadiga möbler och max två färger (det är tydligen någon designerkod, mer än två färger och det blir uppenbart cirkus). I mina tankar ser hans hem ungefär ut som ett sjukhus och med handen på hjärtat, vart skulle du helst vilja bo, på en cirkus eller på ett sjukhus?
Inte direkt ödmjuk
Men men men... jag klarade det! Känner mig liksom oövervinnlig, ge mig vad som helst och jag klarar det. Vet att jag låter extremt kaxig men det skiter jag i, för just idag är jag så himla bra.
Jussexamen imorgon i Hagbard Line huset kl 09
Du, nästa termin ska vi läsa i tid eller hur? Vara uppmärksamma på föreläsningarna, renskriva anteckningarna och köpa alla böcker i tid. Det spelar ingen roll om bokköparmånaden kommer innebära nästintill personlig konkurs, böckerna ska införskaffas och stå hemma i hyllan (eller ligga uppslagna på skrivbordet) innan augusti månad är slut.
Och du, vädret ska inte vara en ursäkt för att inte plugga, eller hur? Soliga dagar ska tillbringas i skolan istället för på en uteservering med öl i kroppen, öl på bordet och öl i handen. Och du, regniga dagar fungerar lika bra till djupläsning av pensumböcker som till ett sex and the city-maraton i soffan med choklad runt munnen, choklad i koppen och choklad i magen.
En sak till min kära vän, aldrig någonsin ska vi lura oss själva med att säga: ja ja, men jag lär mig ändå aldrig något utan tidspress, för jag lovar dig, ingen människa kan läsa in tre ämnen på tre veckor och samtidigt jobba, äta och sova. Vi har blivit för gamla, för kloka och för trötta för att gå på sådant trams.
Eller hur?