Östeuropa-premiär

Nu ska jag packa. Drar till Warsawa om fyra timmar och kommer tillbaka om fyra dagar. Hejdå kompisar.

Nej, vi är inte så lika, jag vet

Nu har jag gjort min syster stolt och tagit hand om min kropp genom hårinpackning,  kroppskrubb och insmörjning. Minns när jag berättade för Malin att jag inte brukade smörja in mig efter dusch. Hon satte först i halsen, trillade sedan bakåt på stolen och svimmade av bedrövelse.

Får jag vara din syster nu igen Malin? Jag luktar gott.

Det är lite sorgligt

Jag tvättar just nu. Började bli tomt bland underkläderna, eller iallafall bland mina svarta vardagstrosor och hur jag än försöker kan jag inte ta på mig ett matchande bh-trosor-set. Inte nu, inte här, inte utan att någon får se dem. Jag blir faktiskt lite ledsen när jag tänker på hur annorlunda allt är just nu, just här. Ledsamt.

Att äta

Slängde precis i mig en Gorbys pirog. Tror jag åt en sådan senast i ettan på gymnasiet, minns att vi fick det till lunch i skolan en gång. Ettan i gymnasiet var den bästa skolmatupplevelsen jag varit med om. Inte för att Gorbys pirog är någon superhöjdare i matväg utan jag tänker mer på all annan god mat vi fick. Landstinget ägde skolan då och dessert stod på menyn cirka en gång i veckan. I tvåan blev det en vanlig kommunal skola och vanlig mat. Utan dessert. 

Här i Norge får de inte lunch överhuvudtaget, matpakker tas med varje dag och skolemelk köps i kafeterian. Tänk vad mycket de går miste om; fisktorsdagar, trettonåriga tjejer som suckar när de bett om pyttelite men fått en halv köttbulle (Va? så mycket! Kommer jag aldrig orka äta upp!), mattanter som berättar för din mamma hur mycket du äter i skolan och pannkakstävlingar - vem äter flest (behöver väl inte nämna att jag brukade vinna?).

Måste gå,
tvåmetersmännen är många och hungriga. Och har definitivt inte någon matpakke med.

Dom jävlarna ska skjutas

Jag blir så förbenat förbannat arg.

Jag är rädd när jag går hem från jobbet mitt i natten. Tusen tankar om de hemskaste situationer snurrar runt i huvudet samtidigt som jag har handen runt mobilen i ett järngrepp. Har till och med numret redo på displayen så att jag bara kan trycka på ring.

Och jag bara hatar hatar hatar de människorna som har gjort så att jag är tvungen att vara rädd när jag går ensam i natten. Fan.

Internettid

Läste bok mellan skolan och jobbet igår vilket innebar att jag inte var inne på internet på hela långa dagen. En otroligt befriande känsla.

Givetvis är det inget gott som inte har något ont med sig. Idag har jag haft mycket internetläsning att ta igen. Finns ju så oändligt mycket jag vill läsa och undersöka.  Men vad är rimligt egentligen? Hur mycket tid är det okej att sitta och "roa" sig vid datorn utan att det blir ett för stort beroende?

En sömnig konklusion

Kunde inte sova så bra inatt. Vaknade runt fem gånger och vred och vände på mig. När det var dags att gå upp var jag trött men kom på att egentligen så är vi alla tio, tretton och sexton år. Bara för att vi har uppnått en viss ålder betyder det ju inte att de tidigare åldrarna inte existerar i oss, vi har ju varit där. Tio, tretton och sexton kommer alltid vara en del av oss, vissa är bara så mycket bättre på att förtränga eller möjligtvis glömma det.

Och det är inte utseende jag tänker på. Ärligt talat så skiter jag i mjuk mage, gråa hår och till och med rynkiga händer. Det jag tänker på är allt det andra, att inte stämma in på förväntningarna till den nuvarande åldern. Ingen som har tänkt på att vissa kanske har så mycket kvar i sig från tidigare år att förväntningarna blir helt omöjliga att uppnå? 

Åldern preciserar vem vi är, eller rättare sagt vilka vi borde vara och det är det som är jobbigt.  

Vad jag minns

Såg att mina händer blivit rynkiga. Skratta om ni vill men det är sant. Äldre äldre gammal. Och alla runtomkring rusar fram i blixtens hastighet medan jag hela tiden tar ett steg bakåt. Ibland minns jag  känslor så väl från det jag var tio, tretton och sexton att jag fortfarande tror att jag är just tio, tretton och sexton. Problemet är bara att varken tio- tretton eller sextonåriga händer är rynkiga.

Biogodis är gott iallafall


image18


Trodde aldrig att jag skulle säga det men det blev lite för mycket.

Tre mycket bra saker med dagen

Ett: Det regnade inte.
Två: Imorgon klockan sexton ska jag se Enchanted.
Tre: Hemmagjord pizza hos Lise och Astrid.

Allt eller inget

Sitter och vilar upp mig inför kommande vecka. Jobb tisdag till söndag. Känner att det börjar bli för mycket och att det snart är dags att ta tag i kampen om rätten till en annan inkomstkälla. Det är bara det, jag gillar inte att låna pengar. Bli tillbakabetalningsskyldig och inte kunna känna sig fri.

Förr eller senare måste jag ju ta någon form av lån, det förstår jag mycket väl men jag ser hellre att det blir senare. Antar att det bara är en fråga om att ta steget, och efter det kan jag låna hur mycket som helst. Precis som när jag är och shoppar. Tycker att allt är för dyrt och går runt i timmar tills jag till slut köper en sak och förvandlas till en ostopplig shoppare.

Men eftersom det inte blir några lånepengar inom den närmsta månaden är planen för nästa vecka att jobba de pass jag ska och att vara extremt disciplinerad i skolan. Med min karaktär är det dömt att misslyckas men jag ska inte döma ut mig själv på förhand utan iallafall försöka.


Nu är det dock helg och jag dricker öl, firar födelsedag, firar kulturhuvudstad och ska förhoppningsvis se disneydrömmen Enchanted på bio.


Kulturhuvudstad 2008

Har kommit på att om jag ska få några inlägg skrivna här så måste det bli före jag läser alla bloggar under favoriter eftersom jag annars får en sådan prestationsångest att jag hellre struntar i att skriva.

Är inte ensam längre. Känns så himla mycket bättre.

Ikväll blir det födelsedagsfest och imorgon inviger Stavanger sitt år som Europas kulturhuvudstad 2008. Det beräknas komma 50 000(!) personer, och fyrverkerier med en vikt på ett-komma-sju ton är köpt in. Vi får hoppas att det inte regnar som det gör ungefär åttio procent av tiden i denna stad.


När man inte får göra som man vill

Jag vill ligga på sängen och läsa böcker och äta praliner. Tyvärr är jag inte värd det.


Ordning och reda, jag längtar till fredag

Stavanger del två (av sex) börjar med ensamma nätter i en lägenhet för två. Min kombo anländer först på fredag och jag har genast kommit in i mitt ungkarlsliv a la lägenheten vid stokkavattnet. Det vill säga, halvuppackade resväskor i hela hallen, laptopen som ständig följeslagare och den ultimata utmaningen: hur länge jag kan dricka ur en och samma kopp utan att diska den.

Jag behöver väl knappast nämna att fredagen är efterlängtad.

Två finnar i pannan

Nu? Och jag som har haft ett helt obefläckat ansikte i en månad. För två veckor sedan ställdes julgodiset fram och om det är två veckor mellan intag och utslag vill jag inte ens tänka på hur det ser ut imorgon, eller i övermorgon eller nästa vecka...