"Du borde gå till läkaren med den där" har jag hört från alla jag mött sedan i lördags då min hand blev offer för min klantighet. Ja ja, har jag tänkt, till läkaren för en svullen hand, är inte det lite för hypokondriskt. Men eftersom svullnaden inte gav med sig bokade jag tid hos fastläkaren idag klockan kvart i tre. Kvart i sju, fyra timmar senare, kom jag vrålhungrig hem.
 
Ett ben i handen är tydligen brutet. Jag trodde att det skulle göra mycket ondare än såhär att bryta ett ben men antar att det är skillnad på vilket ben det är som bryts.

Min eftermiddag har alltså bestått av väntrum, doktorer och röntgen. Premiärröntgen faktiskt, har aldrig gjort det tidigare och hade ju hoppas på en sådan där tunnel att åka genom (som på Greys ni vet) men antar att det funkade lika bra att sitta på en stol och ha röntgenapparaten riktad mot bordet där min hand låg. Premiärröntgen och premiär för att bryta ett ben men tyvärr inte något premiärgips. Det gick bra utan om jag bara är snäll mot handen i cirka två veckor framöver. (Inget uppskov på examen för min del alltså).

Så typiskt mig, jag kan aldrig göra något ordentligt. När jag väl bryter ett ben så blir det ett litet fjuttigt ben i handen som inte ens behöver gipsas.