Har varit stressad i kroppen och snurrig i skallen den senaste veckan utan att jag förstått varför. Istället för att somna snabbt som jag alltid gör (var som helst, när som helst) har jag legat vaken med stressade tankar över allt som ska hinnas med innan året år slut. Har tyckt att det har varit extremt tidigt att få examenångest redan i september och försökt skärpa mig. Utan att lyckats.

Så idag, blir det ännu värre, kulminerar som man så fint säger och jag förstår varför. Boven i dramat börjar ikväll klockan tjugotvåtrettio och varar fram till sju imorgon bitti. Jag ska ha nattvakt. Ibland blir jag lite trött på att jag alltid ska säga ja till allt.

Ska dock inte ta ut nederlaget på förhand. Det kan ju gå hur bra som helst, även om magkänslan säger något helt annat. Vi får se.