Det har ösregnat i Kalmar idag

Och jag har tillbringat eftermiddagen spatserandes i Stavanger centrum. Var tvungen att spana in min nya stadsdel och vad jag hittills sett känns den lovande, lite nørrebrodoftande sådär. Med å andra sida känns det mesta lovande i solsken.

Skal över på andra sidan av Vågen, den lite mer alternativa sidan.

Lite skitigare och lite coolare helt eneklt.


Två hus bort kommer jag kunna köpa grönsaker och spännande juice. Nørrebro!


Och i huset längst till vänster skal jag äta, sova och andas. Bo med andra ord.

 

 



Mitt i centrum

Vi har lägenhet. Kontraktet skrevs under igår. Tänkte ni ville veta.

Ännu mer Trondheim

 

Vid Nidelven.

Snyggaste paraplyet

I Trondheim var det lite varierande väder men det gör ingenting för jag har som bekant alltid sol hos mig...

Det är inte svårare än så.


Tillbaka på vestlandet

Hemma! Kom egentligen hem igår men i rådande influensatider blir det extrajobb för oss som hittills har hållt oss friska. Alla som får influensa här måste vara hemma i sju dagar, oavsett om det är vanlig eller svin. Hos doktorn testar de inte ens så det är ingen som vet vilken typ av influensa de har. Är inte det lite konstigt? Blir det inte alldeles för mycket sjukfrånvaro med en sådan metod? Samma i Sverige?

Igår pressade jag också in en visning mellan flygresa och jobb. En lägenhet som faktiskt passar oss och inte känns som någon nödlösning. Besked skulle ges inom några dagar. Det hade inte varit många på visning så hoppet finns. Jag tror vi har lite tur i oturen som söker lägenhet nu och inte för en månad sedan då värsta studentinflyttningen ägde rum, men visst känns det en aning skrämmande att vi om tre veckor inte har någon aning om var(om) vi har tak över huvudet.

Lite tröst i lägenhetsjakten kom med övrisposten. Tack mamma!



Väskan packad för äventyr

Flyget lyfter imorgon kvart över sex och det ska bli otroligt skönt med lite ledigt från allt. Dagarna har gått i ett med receptionsjobb, visning, skola, serveringsjobb, receptionsjobb, skola visning, visning, visning.

Långhelg i Trondheim är det som väntar och jag ska fika, fira födelsedagar (gånger 3!) och njuta höstluften som förhoppningsvis kommit till mitt-norge. Ska även surra runt lite i centrum för att se om jag minns något sedan sist jag var där, påsken -08. Detta blir en bra helg!

Lägenhetsläget

När jag precis hade skrivit förra inlägget fick jag ett telefonsamtal om en visning på direkten. Skyndade ut till bilen men fick inte igång den. Första gången det händer, annars startar den alltid på en gång. Otur.

Vi tog taxi till visningen, kändes lite lagom desperat. Lägenheten var ingen fullträff men fler visningar är bokade så det känns inte hopplöst och jag tror vi kan undvika vår plan B. (Sven flyttar till Trondheim och jag hyr ett rum i ett bokollektiv.)

Nu ska jag sova efter skola och jobb hela dagen lång. Och så ska jag drömma om sjuttonde november, det blir en magisk dag. Tur det.

Från andra till första till ingenting

Jaha. Varför är ting alltid för bra för att vara sanna? Lägenhetsjakt, visningar, flyttkartonger, osäkerhet och så vidare. Jag orkar inte mer. Jag är så otroligt trött på att byta hem, flytta från en sunkig lägenhet till en annan, betala flyttlass, packa och städa rent.

Ja, som ni kanske förstår blev det inte som avtalat. Huset ska säljas och vi är trötta och gamla. För gamla för det här. Igen.

Dysterhet. Huset sörjer oss.


Ännu mera söndag

 

Gissa vem i detta hushåll som har hyrt filmer idag.




Söndagsfika

Lediga söndagar har jag relativt få av men det hindrar inte mig från att känna vad-ska-vi-hitta-på-idag-känslan de söndagar som jag faktiskt är ledig. Här i Norge är all shopping, både mat och annat, uteslutet eftersom det är lag på att affärer över en viss kvadratmater måste hållas stängt (med undantag för trådgårdsaffärer av någon konstig anledning).

Idag är det söndag, en ledig sådan men jag har sluppit idétorka. Igår bakade jag nämligen en enorm mängd kakor och vad passar bättre då än en söndag fylld med kakmumsande?

Ians sockerkransar, mintchokladtryffel, nötklickar och chokladkolakakor.

Sockerkransarna tog en evighet att göra och de blev inte speciellt goda men jäkligt snygga, eller hur?

 

 


Vi flyttar...

...men utan att byta adress.

 

En trappa ned blir om ett par veckor vår nya bostad. Blir lite trist att lämna andra våning eftersom vi trivs strålande men ack så skönt det blir till vintern. Då slipper vi strömräkningar över tusenlappen ty den nya bostaden har värmepump. Inte heller blir det några soneparkeringsutgifter ty den nya bostaden har egen parkering. Andra positiva ting flytten bringar är skatteavdrag, trädgård och uteplats. Men framförallt så slipper vi kö till toaletten efter morgonkaffet ty den nya bostaden har två dass. Jippie!

 

Från andra till första parkett.

 


Man slänger liksom inte choklad

Har ett par timmar mellan föreläsning och jobb idag så nu sitter jag vid köksbordet med lite kaffe och gårdagens chokladköp. Smakade på kola/valnöt igår och idag blev det en bit hallon/yoghurt. Ingen höjdare någon av dem faktiskt. Den med kola och valnöt var lite för söt och  hallonvarianten rätt tråkig, bär och choklad är inte min favoritkombination. Men kanske borde ta en bit av den söta med karamell till starkt kaffe och omvärdera betyget? Ja så får det bli, tillsammans med lite finansregnskap blir det nog en riktigt bra blandning. 

 

 

Nyhet i Sverige också? 

 


Melkedrøm

Nej nu får det vara nog. Det blev ett kort jobbpass efter skolan idag. Skulle "hjälpa till" på det gamla hotellet men det var tydligen inte så mycket att göra som förutspått.  Efter två och en halv timme kunde jag gå hem, och här har jag suttit sedan dess och inte kunnat sluta fundera över hur de nya chokladkakorna från Freia (Norges motsvarighet till Marabou) smakar.

Det blir visst en kvällspromenad.


Hösten börjar imorgon

Spontanöl och spontansushi har precis avverkats på Kaptein Langes gate. På en måndag! Och inte vilken måndag som helst, utan måndagen innan jag påbörjar sista året på min bachelor. I morgon, klockan kvart över åtta, drar det alltså igång igen och det kommer kännas så konstigt att efter två månader med konstant jobb helt plötsligt bara jobba femtio procent igen. Jag kommer sakna den här fullständiga (ja ja, nästan iallafall) kontrollen som jag har nu. Kan nästan rabbla hela ankomstlistor för en vecka framåt och alla fakturaadresser sitter som berg i huvudet. Längtar så tills skolan är fixad och jag bara jobbar.

Trots allt ska det bli okej med skolstart nu. Har bytt batterier i miniräknaren och köpt hem havregryn. Jag menar ingen skolstartsfrukost utan havregrynsgröt. Med äpplemos.


Slag under bältet

Pensionärer är oftast mina favoritgäster på jobbet. De berättar hur Stavanger såg ut före oljans tid. Två uteställen och en unken fisklukt över hela staden. Fisklukten kommer då och då fortfarande på besök, men det är betydligt fler än två uteställen. Uteställen som är fulla varje dag i veckan tack vare norska och internationella affärsresande samt en hop studenter såklart.

En annan pensionärhistoria som jag fick berättat för mig handlade om norrmannen som växt upp i USA då hans pappa emigrerat dit som femtonåring. Pappan hade berättat om hur det såg ut på gården där han växte upp och när sonen (som nu var en bra bit över åttio) bestämde sig för att flytta till Norge ville han göra ett besök på gården där hans rötter fanns. Han fick leta ett bra tag innan han hittade gården - i Dalsland! De norska rötterna blev plötsligt svenska.

Men så finns det pensionärer, en minoritet tack och lov, som inte är fullt så varma och historieberättande. Som hävdar att de fått fel växel tillbaka och ser på mig, skakar på huvudet och säger upprepande gånger: "Så gör vi inte i Norge". 

Texas instruments

På tisdag kör det igång igen. Jag har svettats sedan starten av augusti då jag förstod att skolstartmånaden stod innanför porten. Jag vill inte jag vill inte,  var det enda jag kunde tänka, men så tog jag en terapeutisk biltur förbi campus, tittade kärleksfullt mot skolan när jag körde förbi och slängde iväg några slängkyssar. Kärleken trotsar allt liksom och det verkar som om det var en vinnande metod. Helt plötsligt har jag inte bara fixat en ny kalender utan också registrerat mig på studentweb, betalat in terminsavgiften, godkänt utbildningsplanen samt tagit det stora beslutet om vilka kurser som ska läsas sista terminen innan bachelor-skrivandet sätter igång. Ett beslut jag inte riktigt förstår. Hösten skal nämligen spenderas på föreläsningar som handlar om finansregnskap, näringsekonomi samt finansiering och investering.

Jippie. Det ser ut som det blir en höst i miniräknarens sällskap. Kanske jag får ett miniräknar-pekfinger, sådär som man kan få sms-tumme ni vet. Något att skryta med?


Sommaren är på väg mot sitt slut



Och Rimi har inte helt lyckats att förutspå sommarvädret.
Nu ska marinaden ut.


Att fånga en fjäril, vissa vet hur man gör

Stavanger har bjudit på sol idag men jag har tillbringat dagen inomhus, på jobb och hemma i soffan. Vissa dagar blir det bara så. På tal om jobb så är jag rädd att den där första förälskelsen har släppt. Det känns fortfarande bra, jag kommer stanna studietiden ut och jag lär mig fortfarande nya saker, men den där lyckorus-känslan jag har haft sedan jag börjat har svalnat. Jobbet är inte så otroligt längre. Jag har lärt mig rutinerna, och känner att jag inte ger lika mycket av mig själv som jag brukar. Och är det något jag får rysningar av så är det det, att jag inte levererar mitt bästa. Halvdant är fult.

Jag vet att detta är en naturlig process, hade bara räknat med att förälskelsen skulle vara några månader längre.

Jag deppar dock inte över mindre bultande jobbhjärtan. Jag har viktigare tankar att tänka, viktiga saker som mitt hjärta slår för. Jag ska nämligen, den första maj tvåtusentio, vara brudtärna till min allra bästaste vän Caroline. Helt fantastiskt och min hjärna jobbar på högvarv. Det är stort ansvar, och jag lovar dig Caroline, som brudtärna ska jag inte göra något halvdant.

Sommar i P1

Lyssnar på P1 och Johan Lindeberg samtidigt som jag förbereder dagens middag. Upptäckte faktiskt detta program igår och plöjde tre avsnitt (Westin, El-Refai och Janouch) i ett svep. Ser att jag ligger en bra bit efter så jag har lite att göra. Men det är ju ett helt underbart program som, vad jag har förstått, flertalet följt ända sedan barnsben. Inte så stort radiointresse i min familj tydligen.

En och en halv timme blogg i muntlig form passar mig utmärkt såhär sista semesterdagen.

Ser ni vad jag har gjort idag?



Det senaste hårmodet i Danmark...

Tidigare inlägg Nyare inlägg