Packa, resa. Hejdå.
Sitter vid mammas och pappas köksbord med ett gäng färdigpackade väskor framför mig. Som så många gånger förut. Att jag aldrig vänjer mig. Vänjer mig vid att lämna, åka hem (eller bort). Alltid lika sorgset, vemodigt, snyft snyft.
Kommentarer
Postat av: makla
har du fått ett breakdown a la mal än?
Postat av: Lisa
hehe, jag klarade mig den här gången
Trackback