Farvel København
Väntade på buss 6A tidigt imorse som jag gjort jag vet inte hur många gånger förut. Samma buss, samma tid på dygnet men ett helt annat liv. Det gamla livet är nu källsorterat och ligger på plats i bakgården tillhörande en lägenhet jag besökt för allra sista gången. Det känns så konstigt, inte dåligt, inte bra, bara konstigt. Fyra år, två månader och en dag långt blev mitt storstadsäventyr till slut. Det är ungefär en sjättedel av mitt liv.
Ibland känns det som att det är fyra bortslösade år. Och kanske är det det också om man tänker karriärmässigt, det ena skitjobbet har avlöst det andra. Men jag antar att det var fyra år jag behövde för att till slut hamna är och vara en bit på väg. Ser man på det personliga planet så har det inte varit bortslösat, livserfarenhet är sällan det. Hur jag har utvecklats vet jag inte, just nu är det för tätt inpå men om tio år kan jag säkert berätta vad Köpenhamn gjorde med mig som person.
Tillbaka till helgen som har varit helt topp. Inte en enda regndroppe, billig nettomat och tusenvis av energiladdade kramar. Besökte den gamla arbetsplatsen och det mesta var som vanligt (stress-stress-stress). Träffade också min absolut bästa köpenhamnkompis över en brunch på stamstället och upptäckte därefter att feriepengarna hade kommit in på det danska kontot så det blev en hel del shopping. Är extra nöjd med en vinterjacka från Mango som jag kollat på tidigare och nu reades för 498kr. Var ute en liten sväng också men det var inte helt som förväntad förutom superbra sällskap då. Har haft fullt upp men ändå inte stressat en enda gång (eller jo, nu ljuger jag lite... jag blev lite stressad mitt uppe i papperssorteringen men det gick snabbt över).
Trots att jag har slängt lite vid varje flyttning (sju stycken totalt) så bodde jag nästan två år i den sista lägenheten och då blir det en hel del saker. Sedan ska resten av sakerna få plats i en skåpbil så vi har blivit tvungna att slänga en hel del. En rätt kluven känsla det där, samtidigt som det känns jobbigt att kasta stora delar av sitt förflutna i papperskorgen är det otroligt skönt att inte ha så mycket att bära på och enkelt kunna starta om på nytt.
Är full med energi nu iallafall och om cirka en månad har jag avverkat en sjättedel av mitt stavangerliv...
En sjättedel... Inte illa!
åh vad vemodigt det känns! Jag som har sådan separationsångest klarar inte sådana här berättelser...
