Stavanger har bjudit på sol idag men jag har tillbringat dagen inomhus, på jobb och hemma i soffan. Vissa dagar blir det bara så. På tal om jobb så är jag rädd att den där första förälskelsen har släppt. Det känns fortfarande bra, jag kommer stanna studietiden ut och jag lär mig fortfarande nya saker, men den där lyckorus-känslan jag har haft sedan jag börjat har svalnat. Jobbet är inte så otroligt längre. Jag har lärt mig rutinerna, och känner att jag inte ger lika mycket av mig själv som jag brukar. Och är det något jag får rysningar av så är det det, att jag inte levererar mitt bästa. Halvdant är fult.

Jag vet att detta är en naturlig process, hade bara räknat med att förälskelsen skulle vara några månader längre.

Jag deppar dock inte över mindre bultande jobbhjärtan. Jag har viktigare tankar att tänka, viktiga saker som mitt hjärta slår för. Jag ska nämligen, den första maj tvåtusentio, vara brudtärna till min allra bästaste vän Caroline. Helt fantastiskt och min hjärna jobbar på högvarv. Det är stort ansvar, och jag lovar dig Caroline, som brudtärna ska jag inte göra något halvdant.