Citronsill, svarbinbärssill, currysill och flädersill, har ni hört något så fånigt? Det är iallafall de sillsorter som säljs på Ikea i Stavanger. Inte är det Abbas heller, utan något märke jag redan glömt namnet på.

Jag har planerat en liten mini-midsommarfest på lördag, en dag försent jag vet, men det vet inte norrmännen så säg ingenting. Var på matjakt idag och fick ihop allting utom sill och runt knäckebröd. Eller ja, det fanns sill i mataffären men jag förstod inte så mycket av vad som var vad. Till exempel så var löksillen klar och en sill som hette "Kryddersild" sådär röd som svensk löksill är. (Eller blandar jag ihop det nu?)

Sista utväg blev Ikea och efter att vi provsuttit vår kommande soffa för hundratjugoandra gången gick vi med raska steg till svenskparadiset vid kassorna. Leksandknäcke: check. Sill: ehhh? Citron? Svartvinbär? Curry? Fläder?

Hittade till slut, längst ned, Abbas matjessill i en konservburk.

Vilken tur för henne, tänker ni nu, nu kan hon mumsa svensk sill bland baggarna. Saken är bara den att jag aldrig i livet skulle få för mig att äta sill. Klarar knappt lukten, men det är midsommar och ingen midsommar utan sillskålar.