Med blicken i kors
Lugn dag på jobbet idag, stängde med Anette och hon är lika snabb som jag, det är härligt. Är lite trött nu och när jag är trött skelar jag, därav mitt konstnärliga och djupa självporträtt.
Fast jag tycker att mina ögon har blivit sämre på sista tiden. Skelar nästan alltid på kort och ett av ögonen, tror det är vänster, har lite svårt att hänga med när jag skiftar avstånd med blicken. Borde kolla upp synen. Skelningen kan ju inte hjälpas med glasögon men mitt (troligtvis) närsynta vänsteröga kan få hjälp.
På tal om min skelning så är det en historia för sig. Skelade när jag var några år gammal och mamma gick med mig på flera synundersökningar på vårdcentralen. De sade att det inte var någon fara och att det skulle försvinna med åren. När jag sedan blev åtta blev skelningen värre och jag kunde inte läsa utan att ha handen för ena ögat. Gick till optikern och han frågade varför jag inte varit på någon undersökning tidigare, fått en lapp för ena ögat och blivit kvitt skelningen för gott. Då jag var åtta var det alldeles försent att vänja av ögat och skelningen kommer följa mig hela livet. Alltså, nu är det inte så att jag skelar mycket och de flesta tänker inte ens på det men jag störs av det och det är tillräckligt irriterande.
hør med kirsten, hun opererte og lise det samme.
