Jag är en elak person. Tog bilen till jobbet igår eftersom jag är så otroligt trött på att gå en halvtimmes promenad hem mitt i natten, lite frusen och rätt så mycket rädd. Jobbade med två stycken som bor i en helt annan stadsdel än vad jag gör och ingen av dem visste att jag hade bil. När det börjar närma sig stängningsdags säger den ena: Åh, jag önskar att någon hade bil. Jag nickar lite instämmande och min andra kollega fortsätter: Ja men Lisa kommer ju att ha bil snart. Jag fortsätter att nicka instämmande och tänker att de skulle bara veta att bilen som jag pratat om att köpa faktiskt står utanför på parkeringsplatsen.

Vi stänger, jag säger hejdå och skyndar mig ut från hotellet. Kör iväg med bilen och har lite dåligt samvete över
kollegornas dyra taxiresa men samtidigt är det så skönt att vara hemma på några minuter. Hade jag skjutsat kollegorna hade min hemfärd tagit över tjugo minuter. Frågan nu är bara hur länge jag kan hålla tyst om bilköpet. Funderar på att gå till jobbet idag för att slippa dilemmat.