Så har jag blivit skjutsad till Ulricehamn och mina medresenärer har åkt tillbaka hem. Usch, alla ni som har båda familjerna på samma plats, eller iallafall inom tjugo mil, var glada över det. Hundra mil är nämligen alldeles för långt för att kunna fira jul på två ställen. Det känns som vi aldrig kommer att fira tillsammans för under julen ska man vara hemma. Jag har svårt att föreställa mig en jul någon annanstans än här.

Försöker förhandla fram till jul i Ulricehamn och påsk i Trondheim, men med tanke på min bristande förhandlingsförmåga (utebliven flytt till stavanger) så säger statistiken att det inte kommer fungera.

Mamma bjöd på en liten julbordstallrikförrätt igår så anar att hon är på samma linje som jag, och två är ju starkare än en.

Ska sova nu för att vara pigg inför julens viktigaste uppdrag: hämta hem lillasyster och fullborda familjen.