Egentligen borde jag inte sitta här och tjura över oskrivna meningar. Jag har det ju bra. Tänk för ett år sedan. Då satt jag ensam i en iskall vindslägenhet flera mil från min chokladköpande kille. Var helt förvirrad över allt nytt och vilsen bland alla möbler som inte var mina egna. Satt på en trästol och saknade så det gjorde ont men lyckades ändå skriva inlämningsuppgifter och examensarbeten. 

Idag sitter jag förvisso också på en trästol i en kall lägenhet, men det är min alldeles egna omklädda stol och i rummet brevid sitter mitt alldeles egna hitflyttade värmeelement. Vilken tur jag har haft. Under alla sura miner och trötta ögon är jag egentligen glad glad glad.