Nu har jag legat på hårdsidan sedan klockan nio imorse. Diskat, dammat, tvättat och röjt röjt röjt. Vår så kallade walk-in-closet är numera inte fullknökad med skräp halvvägs upp till taket utan nu kan du faktiskt gå in i den utan problem. Känns bra men jag förstår inte, vi flyttade ju nyss och i den flytten kastade vi runt hälften av allt som var vårt. Var kommer allt skit ifrån?

Nu är det bara lite finputs kvar och så är här strålande fint. Allt för att min man ska komma hem till ett glänsande hem imorgon. Mycket lättare att städa i ensamhet. Då får jag det som jag villha det; noggrannt och rent. Sven ska alltid fuska genom att till exempel lägga en filt över tvätten eller strunta i att torka av bänken efter diskning.

Har ett litet problem dock. Börjar bli hungrig men hur kul känns det att stöka ned i köket när det äntligen blivit fint. Hade vi haft söndagsöppna affärer här hade jag utan tvekan traskat dit och köpt alla norrmäns favoritmat: fryspizza. Det är helt otroligt hur pizzagalna de är i detta land. I min närmsta mataffär finns det fyra frysdiskar och en av de innehåller bara fryspizzor. Alltså tjugofem procent, på resterande sjuttiofem procent samsas allt annat som vanligtvis går att köpa fryst. Det är inte lätt att få varierad kost här. Bröd till frukost, bröd till lunch, varmt bröd till middag (pizza) och bröd till kvällsmat. Det jag mest saknar från Sverige (och Danmark!), näst efter familj och vänner, är matutbudet. Att kunna välja på mer än fem yoghurtsorter till exempel, åh himmel...

Nej, tror jag får göra en soppa, har broccoli i kylen och det är ju gott. Blir fem saker att diska om jag räknat rätt, och det ska jag nog klara.