Livet börjar efter sextio?

Svens mamma fyllde sextio för några dagar sedan och blev firad av Svens pappa med en långhelg i Prag. Det är så romantiskt och jag ser otroligt mycket fram emot min sextioårsdag. För med sådana romantiska gener kan det väl inte gå fel?

Här hemma har dagen gått i håglöshetens tecken. Skadat mitt lillfinger har jag också gjort. Handen är svullen och handflatan har blivit märkt med ett femkronastort blåmärke. Trodde inte ens att man kunde få ett blåmärke i handflatan. Jag och min hand ska iallafall åka och jobba söndagsbuffé imorgon från klockan elva till nitton. Något jag inte ser fram emot. Förra söndagen var en mardröm och det kan mycket väl upprepa sig imorgon. Och en mardröm blir inte bättre med en skadad hand.

Ska dra mig ur negativa-klubben och istället drömma om min sextioårsdag, eller vänta nu, tjugofem lurar ju runt hörnet. Måste höra vad svärmor fick i tjugofemårspresent.

Kommentarer
Postat av: carro

Tänkte precis skriva "att med sådana gener kanske man kan hoppas på lite romantik innan 60-årsdagen också". Men så läste jag vidare och upptäckte att du tänkte samma som jag/jag som du.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback