Sååå. Plötsligt händer det. Beslut tas och mitt hjärta hoppar över ett slag.
Av lycka. Jag ska bli sambo igen.

Och det känns på något konstigt sätt så mycket lättare att ta det lugnt nu. Att andas djupa andetag och få hopplösheten, grinigheten och självömkan att försvinna. Kanske därför jag bloggat så dåligt på sista tiden. Har inte velat visa min mästartalang jag har i att tycka synd om mig själv, a la ingen förstååår hur dåligt jag mååår. För i det stora hela, i ett lite större perspektiv mår jag egentligen hur bra som helst. Och just nu till och med alldeles prima.