Jag bloggar extremt dåligt nu för tillfället. Men så har jag ingenting att berätta, eller egentligen har jag allt för mycket att berätta. Mitt huvud är som en tickande bomb, tänk-tänk-tänk, stubinen blir bara kortare och kortare men ännu har inget smällt. Bara kommit några oförutsedda gnistor. Jag har alltid tänkt mycket, ältat och tolkat men nu är det värre än någonsin. Undra hur det blir när bomben smäller. Om den smäller. Kan man tänka för mycket? Kan det smälla? 

Ska ut i det hjärtliga vårvädret nu. Träffa Sven. Fika, göra sånt som hindrar att det smäller (om det nu kan smälla, kom väl aldrig riktigt fram till det).