Jag gillar människor. Människoöden, människovardagar och människorelationer. Säkert därför jag är så otroligt överförtjust i bloggar. Människor som skriver om sig själva, stora och små händelser i vardagen. Sanningsvinkling eller från hjärtat spelar ingen roll för det är en person som skriver, någon som är som jag fast inte samma (och som jag oftast skulle vilja vara eftersom alla bloggares liv låter så mycket mer spännande än mitt).

Min förtjusning för människor gör också att jag allra helst läser romaner framför deckare och ser drama eller romantiska komedier framför action. Romaner, drama och romantiska komedier är mer människoaktiga liksom.

I söndags överraskade jag dock mig själv i biomörkret genom att bli riktigt förtjust i en rysare. Den är spansk, heter The Orphanage och är mycket sevärd.