När jag hade bott i Danmark lite över ett år och skulle söka nytt jobb skrev jag att jag pratar "skandinaviska" istället för att skriva dålig danska.

Nu när jag sitter och skriver skolarbete måste jag slå upp ord, inte för att kontrollera stavningen utan för att veta om det är svenskt eller inte. Ska jag diskutera något kan jag ibland bli lite förvirrad eftersom allt i mitt huvud som rör hotellarbete är på danska och allt som rör skolarbete nu är på norska.

Antingen resulterar detta flackande mellan länder i ett enormt ordförråd eller så blir jag i slutändan utan ett helt språk och är tvungen att diskutera saker på engelska för att bli förstådd.