Jag har glömt/tappat min mobiltelefon i skolan och detta kom jag på nu precis, nio och en halv timme efter jag lämnat skolan. Antar att jag inte behöver förklara närmare att mobilen för mig är ett nödvändigt ont. Den ständiga kontaktbarheten och alla jäkla sms som måste besvaras är så irriterande. Känner mig faktikst lite fri nu och utan dåligt samvete för obesvarade sms som brukar ligga och gnaga i inkorgen. Snittiden för mig att skriva ett sms ligger på runt tio minuter och det sms:et har då ett innehåll som tar cirka en halvminut att tala om genom en enkel uppringning, fatta vilket slöseri med tid. Min specialitet är faktiskt att börja svara på meddelandet för att sedan glömma bort det och upptäcka det igen när jag ska ställa alarmet på mobilen vid sängdags, därav alla sena natt-sms från min sida.

Fast det förstås, jag skulle hemskt gärna få prata lite med mamma och jag har en svag aning om att hon har ringt idag...