Onaturligt enligt mig
Oj läser du den boken igen? Pekar och frågar. Nej den bara ligger där, har två sidor kvar men de orkar jag inte läsa. Svarar som att det var det mest naturliga i hela världen. Va? Lyfter ögonbrynen och öppnar munnen. Ja, storyn är ju slut, nu är det bara kärlek och bebisar kvar. Avslutar samtal och går därifrån.
Kvar står jag med oförstående min. Det är för de två sista sidorna jag läser boken. Det är de som gör att jag hela tiden aktivt väljer att läsa vidare. Nej jag förstår inte, hur kan man välja att inte läsa de två sista sidorna?
Lögnhals
Lite norskare teater idag, med lite mindre champagne men jag är nöjd. Bryta vardagstristessen med lite Shakespeare gör jag gärna igen.
The Tempest, 2. 1
Jag ska på teater
Ikväll, halv åtta, börjar Shakespeares Stormen och jag har fått gratis biljetter av universitetet. Tack tack. Sitter på balkongen långt bak men nu när jag har fixat glasögon ska ju inte det vara några probelm. Vad glad jag känner mig, gratis piggar verkligen upp.
Sist jag var på teater var jag runt sjutton år gammal och det är så längesedan att jag inte helt minns: Hur mycket godis är lagom att ta med till en teaterpjäs?
Veckoslut
Helgen började med ett knytkalas. Ett nyktert ett eftersom helgen fortsätter med jobb tidigt imorgon. Knytkalas är en smart idé. Det finns liksom alltid något på buffén man då gillar.
Syftet med knytkalaset var kungörelsen av en förlovning. Så sött och romantiskt. Blir bröllop sommaren nästa år. Det ser jag fram emot. Bröllop är alltid så fyllda med förväntningsfull magi. Likt nya år. Sväv-varning.
Marken kan vänta
Fast det är klart, ibland behöver jag inte ens tvinga fram någon känsla. Då räcker det med en länk från min sambo och jag håller mig svävande.
Så underbart upplyftande
Om jag vore...
Såhär skulle jag vilja se ut jämt. Fast med brunt hår och kanske ännu mer smink. Istället går jag runt med mina sunkiga lager157-kläder och ett lager mascara. Behöver mer pengar, mer motivation och mer kreativitet för att uppnå ebba-standard. Var rätt kreativ förr i tiden men nu har jag slutat bry mig. Ett tecken på att jag har blivit tråkig?
Vågar du?
Besökte havet idag. Klättrade högt upp på klipporna och hånskrattade stormvågorna rätt i ansiktet: Kom och ta mig om ni kan. Utmanade mer och sprang till några andra klippor för att komma ännu högre upp. Upp, ned och sedan upp var planen. Jag kom lägst, insåg att uppdraget var för riskabelt och skulle vända då jag hörde ett kraftigt mullrande. Förstod direkt vad som var på väg att hända, men istället för att fly uppåt stod jag kvar och tog händerna för ögonen. Splash, och halva jag var täckt av januaritempererat nordsjövatten.
Så idag har jag lärt mig två ting. Det man inte ser händer ändå och trots stark övertygelse så är jag inte mäktigare än havet.
Hjälten: en slagen en.
Påtår? Ja, tack.
Ja jag kan fortsätta ett bra tag, men det räcker nog med att konstatera att det inte är för inte som jag redan som femåring var noga med att berätta att ett av mina mellannamn var Mumselisa.
Julen är slut
Skägget är klippt.
